Inom partipolitiken är det vanligt att tala om vilka ”signaler” man skickar. Det förekommer i alla möjliga sammanhang. Ett beslut är inte bara ett beslut, det är också en ”signal” med ett budskap till menigheten. Ett möte är inte bara ett möte eller det man kan komma fram till där, det är också en ”signal” om att man bryr sig om den fråga eller grupp. Vad man än tar sig för så kan det vara en signal.
Problemet med dessa signaler är att de skickas ut även när man aldrig avsett det. Dessa signaler kan plötsligt i blixtljus fånga det allmänna medvetandet på ett sätt som aldrig planerats.
Precis så har det blivit med Region Gotlands planerade budgetberedningen på Grå Gåsen i Burgsvik, där TV-succén Så mycket bättre spelas in under en varmare del av året. I vanlig ordning planerade man att samlas långt borta från vardagen på Visborg, men när Moderaterna ifrågasatte om den utgift detta innebär verkligen är motiverad och lämpligt under rådande omständigheter, då tog det hus i helsicke.
Vad blev signalen?
Får många blev den: Regiontoppen fortsätter unna sig medan den hyvlar och skär i verksamheten.
Och för dem som inte upprördes av budgetberedningens lokalisering blev väl signalen istället: Nu käbblar de om oväsentligheter istället för att fokusera på Regionens allvarliga belägenhet.
Under gårdagen kom det bland annat att handla om hur stor eller liten kostnaden för budgetberedningen egentligen är. Men det är som i filmen Den enfaldige mördaren. Hans Alfredssons vidriga karaktär tvingar en arrendator att sälja allt han äger och har för att innan julafton kunna betala av en skuld. När Alfredsson väl får pengarna säger han:
”Månsson ska inte tro att jag bryr mig om en sådan här skitsumma. Det är inte det. Det är principen.”
Så kastar han pengarna i brasan.
Det handlar egentligen inte om hur mycket det kostar att ha budgetberedningen på Grå Gåsen. Om det är dyrt eller en skitsumma. Det är inte pengarna. Det är principen. Det är de som har makten och de som får bära konsekvenserna av de beslut som fattas.
Om Region Gotlands besparingar har jag tidigare skrivit att det inte räcker med att de styrande politikerna övertygar sig själva om att de fattar rätt beslut. De måste också övertyga allmänheten. Vilket är något de hittills inte har ägnat mycket möda åt. Och nu har de precis gjort sin uppgift ännu svårare än den redan var.