Det skulle förvåna mig oerhört mycket om Sverigedemokraterna inte är oerhört underrepresenterade bland besökarna i Almedalsveckan. Med tanke på att partiet närmar sig 20 procent i opinionsmätningarna så är de också förhållandevis osynliga i seminariernas paneler.
Men i Almedalens fysiska miljö tar de verkligen plats i år. De har tagit över Hamnplan 5, där LO tidigare har huserat. LO huserar i ett litet kyffe bredvid. Alldeles intill en stor banderoll där SD i klarröda färger proklamerar sig om det verkliga arbetarpartiet. Och inte helt utan fog. LO må stödja Socialdemokraterna finansiellt, men det finns mätningar där SD tar en större andel av arbetarrösterna än vad Socialdemokraterna gör.
I dag är det Sverigedemokraternas dag i Almedalen. Kanske är det också därför som detta är den första dagen då nazistiska Nordiska Motståndsrörelsen (NMR) anländer till politikerveckan, när många besökare redan valt att åka hem. Det är ju rätt uppenbart att NMR försöker få sina fanor att fladdra i den vind som fyllt SD:s segel.
Men det skulle onekligen vara en väldigt framgångsrik PR-kupp om NMR aldrig dyker upp.
I programmet listas inga egna seminarier för Sverigedemokraterna under partiets dag i Almedalsveckan. Förutom Jimmie Åkessons tal och den pressträff som föregår talet så är agendan blank.
Det säger något om bristen på substans. SD må ha stort stöd och stora anspråk, men bakom den yta de försöker polera är det fortfarande tämligen tomt. SD:s framgångar beror mer på vad partiet inte är, än på vad det faktiskt uträttar.
Om Moderaterna och Socialdemokraterna kunde återupprätta sitt eget förtroende i migrationsfrågorna så skulle de kunna ta luften ur SD:s segel. Och det är ju något som M och S faktiskt skulle kunna hjälpa varandra med, i en uppgörelse över blockgränsen. Något som Anna Kinberg Batra och den frånvarande Stefan Löfven seriöst borde överväga. Även om det är svårt att stå ut med att göra varandra den tjänsten, så vore det bra för landet.