Sverige måste stå upp för mänskliga rättigheter. Men utrikespolitik måste ju också bedrivas med en viss fingerfärdighet, så att man inte gör sig ovän med alla och ingen lyssnar på ens fina tal. I förrgår stoppades utrikesminister Margot Wallströms tal inför Arabförbundet. Och i går utsatte samma förbund henne för en mycket frän kritik mot hur hon uttalat sig om Saudiarabien.
Svenska Dagbladets Tomas Lundin jämförde i går Tysklands och Sveriges relationer med Saudiarabien. Tysklans har exempelvis, liksom Sverige, kritiserat straffet mot bloggaren Raif Badawi, bland annat vid ett möte som vice förbundskanslern, ekonomiministern och S-ledaren Sigmar Gabriel hade med kung Salman i Saudiarabiens huvudstad Riyadh.
Efter mötet sade Gabriel:
– Jag bad om en mänsklig och värdig behandling av Badawi.
Det är ett tonläge som skiljer sig från Wallströms tal om ”medeltida metoder”.
Sveriges regering svettas med vad den ska göra med det militära samarbetsavtal med Saudiarabien som Göran Persson undertecknade 2005.
Tyskland har redan förklarat för Saudiarabien varför man stoppar försäljningen av den tyska Leopard 2-stridsvagnen och andra tunga vapensystem. Läget i området är för instabilt, sade Gabriel till kung Salman.
– Jag sa till honom att det strider mot tysk lag att leverera vapen som kan användas i repressivt syfte mot den egna befolkningen.
Ett kärvt men rakt budskap utan invektiv. Relationen mellan Tyskland och Saudiarabien är fortsatt god.
Sveriges regering bestämde sig för att, på tvivelaktiga grunder, erkänna den palestinska staten. Det militära samarbetsavtalet med Saudiarabien gäller fortfarande. Men ändå ligger relationerna med stora delar av arabvärlden i ruiner.
Tyskland har stoppat vapenleveranser till Saudiarabien och kritiserat hur landet behandlar sina egna medborgare och oliktänkande. Och Tyskland har inte erkänt den palestinska staten. Men har fortfarande goda relationer med Riyadh och Arabförbundet.
Utrikespolitik handlar om mer än tyckande och pekpinnar. Den kräver omdöme, kunskaper, förståelse och långsiktighet.
Vad händer nu? Ska Stefan Löfven säga upp samarbetsavtalet med Saudiarabien? På så sätt skulle han kunna sända en replik till Riyadh – så här behandlar man inte min minister. Men ännu viktigare är nog att han samtidigt skulle undvika en uppseglande regeringskris, eftersom Miljöpartiet är mycket bestämt emot samarbetsavtalet.
Men vill han det? Tidigare i karriären var han svetsare vid krigsmaterieltillverkaren Hägglund & Söner i Örnsköldsvik och som Metallordförande har han vid ett flertal tillfällen varit försvarsindustrin behjälplig vid olika exportaffärer.
Ännu viktigare är kanske detta. Om han säger upp Saudiavtalet för att hålla ihop regeringen – vore inte det att ännu en gång använda utrikespolitiken i inrikespolitiska syften? Är det inte detta tänkesätt – ett förhållningssätt till omvärlden som främst är för internt bruk – som försatt Sveriges utrikesminister i den position hon nu befinner sig?