Socialdemokraterna vill tydligen ha nya samarbetspartners. Det förvånar mig inte. Miljöpartiets opinionssiffror och partiets kongress i helgen, som fattade beslut som går på tvärs med regeringslinjen, är två goda skäl. Enligt SVT, som åberopar icke namngivna källor i regeringskansliet, tänker Socialdemokraterna gå till val på ett budskap om att de vill samarbeta med Liberalerna och Centerpartiet.
Är det inte konstigt att S vill samarbeta med dessa partier, när Löfven brukar anklaga dem för att rasera den svenska välfärden? Nej, för det är ju mest snack. Precis som Socialdemokraternas diffusa och destruktiva tal under valrörelsen om att ”något har gått sönder”. Ord utan precision och mening, utanför tävlan om makten.
Till att börja med, finns överhuvudtaget de parlamentariska förutsättningarna för en sådan regering? Dessa tre partier kommer ju troligen inte att tillsammans erövra en majoritet i riksdagen. I valet 2014 fick de drygt 42,5 procent av rösterna.
Det är sant. Men det är också sant att det är osannolikt att en opposition bestående av bland annat Moderaterna, Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna skulle göra gemensam sak mot en sådan regering. Om man skulle kunna förhandla ihop en minoritetsregering bestående av S, C och L – ja, då skulle den förmodligen sitta säkert. Om man bortser från den överhängande risken för interna konflikter.
Den risken är däremot skyhög. Stefan Löfven har redan under denna mandatperiod bjudit in till ”samarbete”. Men för Socialdemokraterna innebär ”samarbete” att andra partier ställer sig bakom Socialdemokraternas förslag. Om man ska bilda en regering med partier hämtade från båda sidorna av blockgränsen, så måste agendan vara att driva en konsensusorienterad mittenpolitik. Socialdemokraterna tvingas ge upp många av sina ideologiska profilfrågor. Finns det något som tyder på att de är beredda att göra detta?
Socialdemokraternas invit till Centern och Liberalerna är dessutom samtidigt en attack – mot Alliansen. Stefan Löfven vill byta upp blockpolitiken – söndra och härska. Hur mycket förtroende och respekt kan det uppstå i ett samarbete som uppstår på det sättet, om det alls blir av?
Liberalernas partiledare Jan Björklund reagerade på SVT:s avslöjande om Socialdemokraternas planer och sade bland annat:
– Jag föredrar att hela Alliansen samarbetar över blockgränsen med S, om inte Alliansen kan bilda egen regering.
– Jag vill ha en Alliansregering men min andrahandslösning är en regering mellan Alliansen och S. Det vore bra om fler partier berättar vad de anser.
Men ett sådant samarbete vill nog S inte ha. Inte för att det skulle fungera sämre, utan för att ett av huvudsyftena (splittra borgerligheten) inte uppnås.
Jag förutspår att resultatet av valet 2018 kommer att bli minst lika svårt att hantera som dagens parlamentariska situation. Och en ny valrörelse kommer inte att innebära att partierna som av ett trollslag blir bättre på att hantera situationen. Något har partierna lärt sig under den här mandatperioden, men de har lärt sig olika saker och dragit olika slutsatser.
Om Socialdemokraterna går till val på ett regeringssamarbete som partiets tilltänkta partners inte vill ha... Ja, det inger ju inte förtroende, precis. Frågan är om det inte orsakar mer splittring bland de rödgröna än inom Alliansen.