I går skrev jag om hur mindre än två tredjedelar av Gotlands femteklassare når målen för läsning och stavning. Mindre än två tredjedelar!
Men frågan är hur stor andel av eleverna som förstår vad det innebär. GA skriver ju i dag på nyhetsplats om hur Gotlands skolor inte heller når upp till de mål man satt för matematikundervisningen.
Hur många kan räkna med bråk? Kanske borde man, när man ställer den frågan, för säkerhets skull understryka att det inte är bråk i betydelsen gräl eller bus som åsyftas. Annars kan svaret bli svårt missvisande.
Region Gotland anser sig ändå prestera i nivå med skolsystemen i jämförbara kommuner med liknande förutsättningar. Men i minst ett hänseende är Region Gotland inte jämförbar med dessa kommuner. Region Gotland satsar nämligen ojämförligt mest ekonomiska resurser på skolan. När Lärarförbundet i förra månaden presenterade sin kommunranking så framgick att Region Gotland satsade mer på skolan än någon annan av Sveriges 289 kommuner.
Tyvärr verkar satsningen inte ge de goda skolresultat som vi borde kunna förvänta oss. Liksom satsningen på matematik inte tycks ha gett avsedd effekt.
Region Gotland har ekonomiska problem, vilket bland annat orsakat att barn- och utbildningsnämnden sänker den elevpeng som varje skola erhåller, kommunal eller privat.
Men finns det ingen anledning att fråga sig om skolan är rätt organiserad? Kan det inte finnas rationella åtgärder att vidta, både för att förbättra utbildningsresultaten och sänka kostnaderna, istället för att använda en osthyvel för att hyvla av hela den befintliga skolorganisationen för att den ska passa in i de nya ekonomiska ramarna?
Dagens skolorganisation är inte ett resultat av avvägningar för att skapa så goda förutsättningar för utbildning som möjligt. Dagens skolorganisation är ett resultat av en politisk process som helt dominerades av andra prioriteringar. Det handlade mer om geografi, landsbygdspolitik och inomregional fördelning.
Under 2013, när barn- och utbildningsnämnden beslutade sig för att behålla alla befintliga skolor utom Hogrän, så skrev barn- och utbildningsnämndens ordförande Brittis Benzler (V) tillsammans med Meit Fohlin (S), som då var vice ordförande i nämnden, i GT att:
”Vi har inte löst problemen och vi måste fortsätta diskutera.”
[...]
Vi lyckas idag inte ge alla elever likvärdiga chanser och så kan vi inte ha det framåt. Vårt uppdrag är att se till ALLA gotländska elevers bästa och det är inte alltid detsamma, som det som är bäst för några.
Vi måste hitta en balans mellan begrepp som ’en geografiskt väl spridd skola’ och ’effektiv skolorganisation’.”
Jag konstaterade då, i en ledare 14 december 2013:
”Men slutsatser ska vi nog inte vänta oss några under den här mandatperioden. Eller, annorlunda uttryckt, innan valet.”
Tydligen skulle vi inte förvänta oss några slutsatser efter valet heller.