Åsa Romson kom till Gotland för att hyckla på ort och ställe. Under en kort presskonferens påpekade miljöministern att det finns mycket lite befintlig stenindustri i det område som regeringen i går utsåg till Natura 2000-område. Hon hävdade bland annat att: ”Den stora kalkstensindustrin finns inte i det här området.”
Är det är verkligen rätt tillfälle för pillemariska hårklyverier och vilseledande ordvändningar som inte lär lura någon? Nordkalk har ägnat nästan ett decennium åt att skapa en ny möjlighet för kalkbrytning, för att ersätta den de använder i dag. De har förvärvat mark och planerat brytning i det här området – som av en tidigare socialdemokratisk regering pekats ut som ett riksintresse för kalkbrytning. Här planerade en stor del av stenindustrin sin framtid på Gotland.
Att i detta läge försöka få det att låta som att regeringens beslut inte har någon betydelse för befintlig stenindustri är ju störtlöjligt. Varför beslutade regeringen i så fall samtidigt om ett ”jobbpaket” om 100 miljoner kronor.
Detta ”jobbpaket” fyller mig för övrigt inte med hopp om att Gotland ska hållas skadeslöst av regeringens industriförstörelse. Och det beror inte bara på dess ringa storlek.
Sådana paket kan gå till att stimulera nya arbetstillfällen som inte är långsiktigt hållbara och lönsamma av egen kraft. De försvinner när ”jobbpaketets” resurser är slut och bidragsentreprenörerna börjar leta efter nästa ”projekt”.
Alternativet är att pengarna används till att subventionera arbetstillfällen som hade kommit till stånd i alla fall.
Regeringen avvecklar en lönsam bransch som producerar en vara med ett flertal användningsområden, viktiga för industrin och samhället i övrigt. Nu får denna vara i framtiden brytas någon annanstans och skeppas därifrån, långt efter att regeringens hundramiljonersplåster har sopsorterats. Riktiga jobb försvinner och man försöker ersätta dem med låtsasjobb.
Det var Åsa Romson som framträdde vid gårdagens presskonferens. Men det förtjänar att påpekas att regeringen är kollektivt ansvarig för sina beslut. Och den ytterst ansvarige är statsminister Stefan Löfven. Socialdemokraterna har medverkat till och accepterat detta beslut, som ett av de pris de betalar – men som nu framför allt Gotland betalar – för att hålla ihop den rödgröna S/MP-regeringen.