Jag höll på att skriva att jag saknar Göran Persson. Men det behöver jag ju inte göra. Sakna honom, alltså. Han poppar ju upp i mediala sammanhang mest hela tiden. Han får frågor om vad man ska göra åt allt från tiggeri till migrationspolitik och infrastruktur. Och oavsett om man gillar dem eller ej så har han i alla fall svar. Där finns ett innehåll och en substans.
Socialdemokraterna är inne på sin tredje partiledare sedan Göran Persson avgick. Ändå är det Persson som fortfarande är den som kan leverera lite innerligt känt engagemang. Vid en jämförelse ter sig Stefan Löfven som mannen utan ansikte, agenda och övertygelser. Och medan Sverige driver ledarlöst så verkar Löfven förvånad över att han inte får uppskattning för att det trots allt går ganska bra för Sverige under förutsättningar som i allt väsentligt har skapats av hans företrädare. Ja, hans företrädare på regeringskansliet alltså, det vill säga Alliansen.
Om Socialdemokraterna är svårt stukade så skulle Miljöpartiet ändå ges företräde på en akutmottagning. Veckan som gick blev bara värre för varje dag, och på fredagen kröntes den med en förtroendemätning från Sifo. I oktober hade 38 procent av väljarna förtroende för språkröret Gustav Fridolin. Nu har bara 20 procent det. För Åsa Romson är det ännu värre. Hon går från 22 procent i oktober till unikt usla 7 procent i dag. Även bland partiets egna väljare rasar stödet för båda språkrören.
Under helgen steg också volymen på kritiken från Miljöpartiets företrädare runt om i landet. Etelka Huber, kommunalråd i Nässjö, krävde språkrörens avgång. Till SVT sade hon:
– De är oproffsiga och de har gjort fel.
– För mig är det här ett lagspel och när det inte fungerar ska lagledarna avgå.
MP:s partisekreterare Anders Wallner försökte i en skriftlig kommentar till SVT Nyheter ta udden av kritiken.
”Våra språkrör har ett brett stöd i Miljöpartiet. Åsa och Gustav har i sitt brev till medlemmarna tydligt uttryckt de värderingar som ska genomsyra partiets arbete. Nu samlar vi oss och blickar framåt genom en löpande dialog med våra medlemmar.”
Men det skapade bara nytt missnöje, bland annat från MP-politikern Karl-Otto Rosenqvist från Ängelholm:
”Det är intressant att partisekreteraren går ut och säger att språkrören har brett stöd i partiet. Har han frågat oss runt om i landet?”
Den parlamentariskt svaga regeringen verkade från början hotad av ett yttre tryck. Nu verkar det yttre trycket vara det enda som håller dessa båda partierna samman och på benen. Tills vidare.