Så har de åtta tomterna i kvarteret Malajen på A7-området i Visby sålts. Igen. Men som bekant så är ju ingenting klart förrän försäljningen bekräftats av regionstyrelsen.
Det totala försäljningspriset blev något högre än förra gången det begav sig. Det innebär cirka en miljon kronor extra till Regionen.
Ska man se detta som en bekräftelse på att formerna för den förra försäljningen gjorde att priserna blev onödigt låga och därmed ofördelaktiga för skattebetalarna.
Det är frestande att dra den slutsatsen. Men av minst två olika skäl är det inte en juste jämförelse.
För det första har det gått uppåt fyra månader sedan tomterna såldes första gången. Det är fyra månader under vilka marknaden har rört på sig. I torsdags hade GA en rubrik som löd: "Huspriserna ökar på glödhet bomarknad". Villapriserna på Gotland har ökat mest i landet. Givetvis påverkar en sådan utveckling även priserna på attraktiva tomter i Visby. En viss uppgång från december till april har man faktiskt anledning att förvänta sig.
För det andra så tror jag inte att jag överdriver om jag säger att den senaste budgivningen tillhör de absolut mest uppmärksammade tomtförsäljningarna i Gotlands historia. Det kan inte vara många som svävade i okunskap om att dessa tomter skulle säljas.
All uppmärksamhet är inte god reklam, men i det här fallet tror jag absolut att exponeringen kan ha bidragit till att tomtpriserna blev högre nu än i december.
Det var aldrig utfallet som var huvudinvändningen mot den förra försäljningen. Problemet var de reglementsvidriga former under vilken försäljningen genomfördes. Regionen levde inte upp till sina egna regler. Och när detta uppmärksammades innan regionstyrelsen godkänt affären så kunde den inte gärna genomföras.
Försäljningen, version två, innebar inte bara nya priser. I några fall innebar den också nya köpare. De som vann budgivningar i den första underkända försäljningen och nu står lottlösa är väl de som i dag har störst anledning att känna sig oskyldigt drabbade.