Rena DÖden för Alliansen

Finn Bengtsson (M) kritiserar Decemberöverenskommelsen. Här med likaledes DÖ-kritiska ledamoten Isabella Hökmark (M).

Finn Bengtsson (M) kritiserar Decemberöverenskommelsen. Här med likaledes DÖ-kritiska ledamoten Isabella Hökmark (M).

Foto: Lars Pehrson / SvD / TT

Ledare Gotlands Allehanda2015-04-24 06:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.

Riksdagsgruppen kördes över när Moderaterna ingick den Decemberöverenskommelse som innebär att Alliansen lägger sig platt för en rödgrön minoritetsregering. Partitoppen vidtalade aldrig riksdagsledamöterna. De blev inte ens informerade om att man höll på att avtala bort deras grundlagsskyddade rättigheter som ledamöter i Sveriges högsta politiska församling. De kunde inte ta del av överenskommelsen innan den var offentliggjord. Ändå avkrävs de i efterhand att de lojalt ska foga sig och ignorera det förtroende de fått av sina väljare.

Riksdagsgruppen borde vara i uppror. Decemberöverenskommelsen (DÖ) borde redan vara just död. Och visst finns det öppna kritiker i riksdagsgruppen. Men de är inte många. När jag lyssnade på riksdagsledamoten Finn Bengtsson i Väskinde bygdegård i onsdags kväll, så lyssnade jag på den tydligaste av de få röster inom riksdagsgruppen som skarpt kritiserar den uppgörelse som är så skadlig för borgerligheten och för Sverige.

Varför är det så? En anledning att Finn Bengtsson är beredd att försvara sin integritet och sin uppfattning finns i hans meritlista. Medicine doktor i kirurgi vid Lunds Universitet. Professor i farmakologi vid Köpenhamns universitet. Professor i psykisk behandlingsforskning vid Linköpings Universitet. Överläkare i klinisk farmakologi vid universitetssjukhuset i Linköping. Och så vidare.

Han är ingen karriärpolitiker. Hans plats i riksdagen kommer av politiskt engagemang. Den är inte kronan på verket – eller ett trappsteg till ännu högre höjder. Han har råd att stöta sig med partiledningen. Den kan inte beröva honom några privilegier, då han tjänar bättre utanför riksdagen än i den.

Bland övriga riksdagsledamöter finns det alltför många som anser sig ha alltför mycket att förlora på att stöta sig med partiledningen. På så sätt har partiledningen omgett sig med för många ja-sägare som inte vågar säga ifrån när partiet går vilse, kringgår grundlagen och kränker sina folkvalda ledamöter på vägen.

Broilermentaliteten präglar även partiledningens taktiska övervägande. DÖ låser in Stefan Löfven i vänsterburen. Detta hoppas man ska leda till en borgerlig valseger 2018. Och då ska det räcka att bli större än vänsterblocket för att bilda en stark regering. Om de rödgröna då fortfarande respekterar överenskommelsen.

Men för att respektera väljarnas förtroende ska de borgerliga partierna verka för bästa möjliga regeringspolitik NU, i en riksdag med ickesocialistisk majoritet. Nu hjälper man istället Löfvens minoritetsregering. Ja, man tvingar till och med Löfven att driva en mer vänsterinriktad politik än han skulle önska, eftersom DÖ gör regeringen beroende av Vänsterpartiet.

Decemberöverenskommelsen bygger på en oerhört cynisk kalkyl som väljarna givetvis genomskådar. Det är som jag läste någonstans: Man ska aldrig överskatta väljarnas kunskap, men man ska heller aldrig underskatta deras intelligens. Man behöver inte vara statsvetare för att förstå att en opposition som lägger sig platt förlorar sin trovärdighet.

Därmed blir den cyniska DÖ-kalkylen en felkalkyl. Alliansen kommer aldrig att belönas för DÖ. Om Alliansen med trovärdighet ska kunna kritisera regeringens politik, så måste man också fullt ut ta sitt ansvar som opposition.

DÖ måste brytas upp. DÖ är rena döden för Alliansen.