Genom att sikta in sig på länsstyrelsens tillvägagångssätt lyckades regionstyrelsen i går leverera ett remissvar som alla är helt eniga om. Ett remissvar som kokar ner till bedömningen att:
”Hela processen kring utökningen av Natura 2000 har varit klart bristfällig. Därför anser Region Gotland att förslaget ska arbetas om i sin helhet och att ett nytt förslag tas fram i ett brett samråd och ses i ett större sammanhang där vatten, miljö och höga naturvärden måste harmoniera med sysselsättning över tid samt utveckling och tillväxt.”
Man saknar och efterlyser dialogen med markägarna och hela det gotländska samhället. Regionstyrelsen är också mycket kritisk mot att konsekvenserna av förslaget är så oklara att det är svårbedömt. Och man konstaterar att frågan kan vara helt avgörande för stenindustrin.
Skrivningen blir inte lika skarp som om man skjutit in sig på förslagets faktiska utformning, snarare än processen.
Men enigheten har givetvis i sig ett stort värde. När länsstyrelsen får en enig regionstyrelse emot sig i en fråga där det finns stora skillnader mellan partierna, så blir det ju ett kritiskt remissvar som också får stor tyngd.
Greppet går dock bara hem om regionstyrelsen verkligen lyckas genomdriva att länsstyrelsen får börja om från början. Annars har man missat ett tillfälle att göra sin position klar och påverka det liggande förslaget, exempelvis när det gäller stenindustrins framtidsutsikter.
Trots risktagningen så tror jag ändå att regionstyrelsen i detta läge gjort en korrekt bedömning. Det enda sättet att få ordning på den process som länsstyrelsen i all hast har sökt den genaste vägen genom, är att börja om från början.
Bara så kan överrumplade markägare få en chans att värna sina intressen. Bara så kan överrumplade myndigheter, organisationer och företag – som Regionen, LRF, stenindustrin och skogsnäringen – få en chans att bilda sig en uppfattning om konsekvenserna. Bara så kan man göra en rimlig avvägning mellan olika värdefulla intressen och finna kompromisser för största möjliga naturskydd med minsta möjliga negativa effekter.
På så sätt får vi ännu en gång möjligheten att dra en lärdom som inpräntats i alla möjliga sammanhang de senaste åren. Genvägar är ofta senvägar.