Enligt Dagens Nyheter är det klart. Regeringen sätter stopp för stenindustrin på norra Gotland. Detta blir den praktiska konsekvensen om regeringen antar det Natura 2000-förslag som Länsstyrelsen på Gotland och Naturvårdsverket arbetade i ilfart med, för att förekomma viktiga domstolsbeslut i en decennielång process. Regeringen och statliga myndigheter har därmed samverkat för att åsidosätta en pågående juridisk prövning. Det tycker jag är beklämmande.
Det avgör i så fall Nordkalks och SMA Minerals (brist på) framtid på ön. Hur det går för Cementa får vi inte veta nu, då Naturvårdsverket beslutade att avvakta med de delar av Natura 2000-förslaget som mest påverkar Cementa. Sannolikt på grund av att man bedömde det som alltför svårt att på en gång svälja avvecklingen av Gotlands hela stenindustri. Cementa får bli nästa trofé på miljöminister Åsa Romsons resumé?
Jag förstår mycket väl att man kan vara emot stenbrytning i stor skala i Bunge i synnerhet och på Gotland i allmänhet, även om jag själv inte delar den uppfattningen. Jag förstår om man hellre ser att den efterfrågade kalken bryts någon annanstans och jag förstår att man kan ha bristande förtroende för domstolarnas förmåga att bedöma om brytning hotar vattentillgången eller ej. Men när staten använder Natura 2000 som ett tillhygge för att avgöra utgången av en pågående rättslig prövning – det finner jag ovärdigt en rättsstat.
Har Dagens Nyheter rätt? Övriga medier valde att presentera regeringens ställningstagande som ett mer eller mindre fullbordat faktum, även om beslutet ännu inte är fattat. Läckan kommer sannolikt från Miljöpartiet, som inte tycks oroa sig över en motreaktion som kan påverka frågan. Det tyder i så fall på att regeringens segdragna behandling är färdigförhandlad. Ytterligare en faktor som driver på ett regeringsbeslut är att domstolen planerar att återuppta förhandlingarna i Nordkalks och SMA:s mål efter månadsskiftet.
Nordkalk och SMA kan i så fall inrikta sig på nya långdragna rättstvister. Vad ska det kosta staten när den i sista stund går in och ändrar förutsättningarna för en decennielång rättslig prövning? I en rättsstat borde det inte bli billigt.
Den ersättningsfrågan är dock mindre intressant för Gotland. Jobben och arbetsmarknaden var aldrig huvudfrågan i den rättsliga prövning, som fokuserade på miljö- och vattenfrågor. Konsekvenserna för jobben och arbetsmarknaden tycks inte heller ha hämmat regeringen. Det återstår i så fall att se vad regeringen är beredd att göra för en region, där regeringen aktivt medverkar till att slå ut en viktig bransch.