Jordan B. Peterson är en professor i psykologi vid Torontos universitet som slagit stort i sociala medier och, i ökande omfattning, den reella världen. Nyligen framträdde han i Stockholm och han har även gästat Skavlan i SVT. Han har också författat en storsäljande bok med tolv regler för hur man blir en god medborgare med ett gott liv. Den sortens medborgare som tar ansvar för sig själv och sin omgivning.
Han har slagit igenom med ett budskap som inte är på något sätt insmickrande och som somliga finner väldigt provocerande. Jag håller inte med honom om allt – exempelvis hans syn på religion – men jag uppskattar kanske framför allt när han med stöd i forskningen gör upp med företeelser i den postmoderna tiden, som exempelvis identitetspolitik, föreställningen att en människas grupptillhörigheter är dess viktigaste egenskap och att världen kan förstås och analyseras som ett slagfält där olika grupper gör upp om vem som härskar och vem som förtrycks.
Jordan B. Peterson blir som mest provocerande, tycks det, när han menar att forskningen sedan många decennier slagit fast att det finns skillnader mellan män och kvinnor. Skillnader som inte är så stora i genomsnitt, men som ändå kan få stor betydelse för hur stor andel män eller kvinnor som hamnar i en viss bransch eller, för den delen, i fängelse.
Ett exempel Jordan B. Peterson tagit upp är aggressivitet. Enligt forskningen är män något aggressivare till sin personlighet än kvinnor. Skillnaden är inte överväldigande, men om man har två slumpvis valda individer framför sig – en man och en kvinna – och får uppgiften att gissa vem av dem som är mest aggressiv så har man 60 procents chans att få rätt om man gissar på mannen. Det finns väldigt många kvinnor som är mer aggressiva än den genomsnittliga mannen.
Men den genomsnittliga skillnaden får enormt tydliga effekter i extremerna, i utkanten av mäns och kvinnors normalfördelningar för aggressivitet. Det gör att om man bara väljer ut den allra aggressivaste procenten så är männen kraftigt överrepresenterade, vilket hjälper till att förklara varför det är män som är våldsbrottslingar och varför fängelserna hyser så många mer män än kvinnor.
Ett annat av Jordan B. Petersons exempel är att kvinnor tenderar att vara något mer intresserade av människor än av saker, medan män är tvärt om. Återigen är skillnaden inte stor och överlappningen är omfattande. Men bland dem som är så maniskt intresserade av saker, i den yttre kanten av normalfördelningskurvan, att de är beredda att viga sina liv åt högteknologiskt utvecklingsarbete så är den övervägande andelen män.
Enligt Jordan B. Peterson är det till och med så att i de stater där människors frihet och möjlighet att själva välja sina liv är som störst – i de skandinaviska länderna – så får dessa skillnader mellan könen störst genomslag i hur de väljer att göra karriär.
Är detta ett problem? Ska vi sikta på att exempelvis dataingenjörer ska vara 50 procent män och 50 procent kvinnor? Eller är det viktigast att alla har samma möjligheter och att vi sedan kan acceptera att det innebär att könsfördelningen inte blir jämn i olika yrkesgrupper och branscher?
Detta är oerhört provocerande för dem som anser att skillnaderna mellan könen är noll procent arv och biologi och hundra procent miljö och kultur. Tyvärr leder det ofta till att de går på person snarare än att bemöta hans argument seriöst. Jordan B. Peterson försöker föra en saklig debatt och förtjänar bättre än att utmålas som en primitiv sexist. Han förtjänar bättre än omdömet från utrikesministern i övergångsregeringen Margot Wallström i en paneldebatt i Kulturhuset i Stockholm i går. Att han ska ”ta och krypa tillbaka under den sten han kommer ifrån”. En debattnivå som är långt, långt primitivare än något jag någonsin sett från föremålet för Margot Wallströms demonstrativa avsmak.
Att Sverige behöver en ny utrikesminister är en av anledningarna till att vi behöver en ny regering.