Åklagaren beslutade i går att inte väcka åtal i det i höstas så oerhört uppmärksammade fallet med fem män och en rullstolsburen kvinna med funktionsnedsättning. Det kommer tyvärr inte som en överraskning.
Bevisläget i den här typen av mål är ofta väldigt besvärligt. Och åklagaren kan ju inte väcka åtal om det verkar osannolikt att det ska leda till en fällande dom.
Förhoppningsvis förorsakar inte beslutet händelser som liknar dem som utspelade sig höstas, då somliga verkade vilja privatisera rättsskipningen, högerextrema krafter reste hit för att piska upp stämningen och hot riktades både mot de misstänka, mot asylsökande i allmänhet och mot tjänstemän inom rättsväsendet.
Den åklagare som fattade gårdagens beslut är ju inte den första som har handlagt ärendet. Han fick ta över fallet när den första åklagaren inte längre kunde fortsätta. Det var den första åklagaren som beslutade att de fem anhållna männen skulle släppas. Den andra åklagaren, som sedan fick ta över, kan väl i går sägas ha bekräftat den första åklagarens professionella bedömning.
Beslutet att inte väcka åtal har fattats av den juridiskt kunniga och opartiska tjänsteman som vet mest om fallet. Även om beslutet väcker missnöje, så är det den bästa ordningen. Vad vore alternativet? Någon typ av självutnämnd folkdomstol som på grundval av hörsägen, illa underbyggda andrahandsuppgifter, ingrodda föreställningar och alltför snabbt dragna slutsatser sätter sig över lagen?
Ett bra samhälle bygger i mycket på likhet inför lagen och på tillit, människor emellan och i förhållande till myndigheterna. Om åklagarens beslut i går framkallar negativa känslor, låt då dessa känslor ta sig uttryck som värnar samhället och de institutioner som ska skydda samhällets svagaste.