Minns ni hur det brukade låta i regionalpolitiken här på ön så länge vi hade Alliansregeringen? Fick vi bara en rödgrön regering som öste på med statsbidragen skulle vi kunna kosta på oss både det ena och det andra.
Den 23 april 2013 skrev jag efter ett möte i regionfullmäktige:
”Samtidigt har de rödgröna digra vallöften gått över i en situation där trängda underskottstyngda nämnder har svårt att försvara ens befintlig verksamhet. Det är i detta gap mellan förväntningar och utfall som politikerförakt och misstro kan breda ut sig som en svulst på samhällskroppen.
Hur kunde det bli så här? De rödgröna verkar fast beslutna att skylla på yttre omständigheter. Region Gotlands ledning är ett passivt offer för omständigheterna. Mer fokuserad på att bita ihop och härda ut än på att faktiskt göra något för att förändra utvecklingen.
Det är regeringens fel eller konjunkturens fel att nämnderna inte rullar i de pengar som de önskar att de hade.”
Nu skriver vi hösten 2015. Vi har haft rödgrön regering i ett år och Region Gotlands och nämndernas underskottsproblem har bara blivit större. Budgeten som presenterades i måndags innebar lite extra pengar. Men de är öronmärkta för nya satsningar och ger ingen eller liten hjälp att komma till rätta med Regionens dåliga ekonomi.
– Jag kan konstatera att det mesta redan är intecknat, sade Björn Jansson i gårdagens GA.
Regeringen blir ingen räddare i nöden. Den använder hellre det utrymme man skaffat sig i statsbudgeten – genom underfinansiering och skattehöjningar – till egna satsningar och bidragshöjningar. Kommunernas ekonomiska läge, och därmed Region Gotlands, har i stor utsträckning prioriterats bort. De får lösa sina egna problem. Och de nya problem regeringen skapat genom att ge dem nya ansvarsområden och skyldigheter.