Det är skillnad på att vara den som har sålt en av regionens fastigheter för under halva priset, jämfört med att vara den som kanske borde ha informerat sig för att kunna stoppa affären. Det är skillnad på att ha skrivit på en fullmakt som möjliggjorde en väldigt dålig och förmodligen olaglig affär, och att vara den som faktiskt sålde. Det är skillnad på att vara den som har ansvaret för att kalla till styrelsemöten som också genomförs, och att vara den ledamot som borde reagera när inga möten äger rum. Det är skillnad på att förbereda för beslut och att fatta dem.
Men att typen av ansvar skiljer sig åt i dessa exempel, innebär ju inte att de mindre grava bristerna inte är allvarliga och verkliga problem. Även i framtiden. Allt blir inte genast bra bara för att man byter ut en person. Åke Svensson har tvingats avgå som regionstyrelsens ordförande och det var motiverat. Men det är väldigt mycket som återstår för att bygga upp ett förtroende för hur Region Gotland styrs och förvaltas.
Det finns inga snabbkurer som raskt skapar en organisation där viktiga frågor och uppgifter inte glöms bort eller ignoreras. Och följer upp att fattade beslut verkligen genomförs på rätt sätt. Det finns ingen knapp att trycka på för att samtliga politiker genast ska ikläda sig det fulla ansvaret för de uppdrag de tar på sig. Lika lite som det finns någon enkel kick-off-övning som skapar ett fungerande ledningskontor.
Detta är förändringar av attityder, ambitioner och kompetenser som man uppnår genom långsiktighet och uthållighet.
Och i ärlighetens namn skulle det ju också vara bra med potenta kontrollfunktioner. Det saknas tyvärr i dag.
Inga-Britt Ahlenius har bland annat varit generaldirektör för Riksrevisionsverket och undergeneralsekreterare för FN:s internrevision. I juli 2013 skrev hon en serie kolumner i Dagens Nyheter om kommunerna och korruptionen, med starka åsikter om hur kommunerna förvaltas. De är fortfarande tillgängliga på nätet. Den första kolumnen avslutade hon med:
"Inte nog med att internkontrollen i kommunerna uppenbarligen är usel och processerna för ansvarsutkrävande svaga – kommunerna blir inte heller föremål för oberoende, extern revision. ”De förtroendevalda granskas av sina egna” – det är en eufemism för att politikerna granskar varandra. Alla dessa svagheter tolererar vi i en verksamhet som svarar för två tredjedelar av den offentliga verksamheten.
Det är hög tid för en revidering av kommunallagen, att liksom i staten reglera förvaltningens och tjänstemännens ställning och tydliggöra ansvarsförhållandena mellan politiker och tjänstemän. Samt att äntligen inrätta en extern, oberoende, professionell revision av kommunerna."