Frankrike är i detta avseende inte ett föredöme. Jag gillar inte när man tar ut politisk frustration på tredje man. Men i denna kategori av protester var ju fredagens demonstration i Visby, då 13 traktorer rullade in i Visby, ändå att kategorisera som måttfull och beskedlig. Om det beror på att man inte vill få negativa reaktioner från allmänheten, så tror jag att det är en korrekt bedömning.
Manifestationen var en protest mot behandlingen av landsbygden och den definitiva stängningen av badhuset i Roma ses som det senaste exemplet på denna diskriminering.
Det är lätt att förstå känslorna. Och i nuvarande ekonomiska läge så lär inte det beslutet, eller beslutet om att flytta mellanstadieeleverna från skolan i Eskelhem, att vara de sista som går landsbygden emot. Inte när det höga kostnadsläget i vissa av Regionens verksamheter ska åtgärdas.
De politiker som ska försöka göra något åt att Regionens kostnader växer snabbare än intäkterna har en tuff tid framför sig. Och den blir bara tuffare om de inte utförligt och med stöd av fakta börjar argumentera mer för de beslut som de är på väg att fatta.
Det räcker ju inte med att politikerna övertygar sig själva om att de är på väg att fatta rätt beslut. De behöver också övertyga medborgarna, eller åtminstone en stor andel av dem, om att det åtgärder som vidtas är nödvändiga. Det måste till när det finns en misstro bland landsbygdens befolkning mot att Region Gotland och deras valda företrädare vill dem väl.
Då kan inte politiska nämnder och deras ordförande gömma sig bakom rektorer och andra tjänstemän. De får gärna understödja och argumentera för de förslag som har sitt ursprung i förvaltningen och ska genomföras. De måste göra det. Men det räcker inte att politikerna hänvisa till tjänstemännen och reducerar sig själva till ett transportkompani som saknar ansvar både för förslagen och för deras konsekvenser.
Annars lär fredagens lilla landsbygdsuppror bara tillta i styrka för varje beslut som man inte motiverat tillräckligt väl.