Jag kom att tänka på Olof Palme under regionfullmäktige i går. Det har gått nästan 51 år sedan hans tal inför SSU:s kongressfest i Blå hallen, Stadshuset, Stockholm. Talet där han lanserade parollen ”Politik är att vilja”. Sagt under den tid där politiken börjat låta den offentliga sektorn expandera ohämmat. En utveckling inledd under Tage Erlander (statsminister 1946-69) och tagen långt vidare av Olof Palme själv sedan han 1969 blivit statsminister.
Mellan 1950 och 1984 ökade de offentliga utgifterna med 620 procent, med inflationen avräknad. Under samma tid ökade bruttonationalprodukten med ”bara” 182 procent.
Under Per Albin Hansson (S) – som var statsminister 1932 till 1946 och åtminstone populariserade begreppet ”folkhemmet” – så växte den offentliga sektorn inte snabbare här än i andra västländer. Skattetrycket 1950 var kring 18 procent, vilket var förhållandevis lågt i en internationell jämförelse.
Nå, jag kom att tänka på Palme när regionstyrelsens ordförande Björn Jansson (S) – efter en ganska lång och smått plågsam debatt om Regionens usla ekonomiska läge – dristade sig till en smått revolutionär tankegång. Som lät ungefär så här:
– Vi måste lära oss att säga nej också. Vi är inte så bra på att säga nej.
Han har naturligtvis rätt. För politik är inte att vilja. Det är inte att säga ja till varje behjärtansvärt ändamål, till varje projekt eller reform som man tror kan ha en chans att göra världen lite bättre.
Resurserna är inte oändliga. Det går i längden inte att bara hämta ut mer pengar ur pankomaten – och höja skatten för medborgarna – när ambitionen och välviljan är större än plånboken.
Politik är inte att vilja. Vilja – det är enkelt det. Då behöver man inte fundera på om boten vållar en ännu värre sot. Så länge hjärtat är med.
Politik är att prioritera. Politik är att skilja på det som är viktigt och det som är mindre viktigt. Politik är att begränsa det offentliga uppdraget, så att man har råd att göra det som ska göras, och göra det väl. Politik är att se till att skattemedel används effektivt, så att de räcker längre och så att man inte behöver plocka av skattebetalarna mer än nödvändigt.
Palmes tal från 1964 – om att ”Politik är att vilja” – var alls icke enbart aningslöst. Läs det gärna på www.olofpalme.org. Han sade bland annat:
”Framstående vetenskapsmän gav en fascinerande inblick i den tekniska och vetenskapliga utvecklingens hisnande snabba tempo. Så snabb är den ekonomiska framstegstakten att vi på 20 år kan fördubbla våra nuvarande resurser. Den utvecklingen ger oss möjlighet att förbättra levnadsvillkoren och att avskaffa bristerna i samhället. Glöm inte att den också ger oss möjlighet att äntligen avskaffa klassamhället. Men det målet når vi inte automatiskt. Det kräver en ständig anspänning av idé och vilja.”
Så han hade en insikt om var resurserna kom ifrån. Men Olof Palme hade inte tålamod att vänta på tillväxten och framstegen. Han ville och ville och ville. Och skattetrycket blev ett hot – ja, mer än ett hot, en konstaterad fiende – mot det välstånd han ville sprida.