Partierna får mer och mer i partistöd. GA skrev i gårdagens tidning om hur mycket partierna får här på Gotland. Därutöver utgår partistöd även på nationell nivå och på både regional och kommunal nivå på fastlandet.
Hur generöst är det gotländska partistödet? Tja, de rödgröna har försett sig med många avlönade regionråd och det kan på goda grunder kallas en form av partistöd. Stödet direkt till partierna är förhållandevis generöst, men å andra sidan utgår stöd bara till en regional nivå. På fastlandet utgår partistöd både lokalt och regionalt.
Vidare saknas sådana tjänster som exempelvis politiska sekreterare på Gotland, som kan understödja de förtroendevalda politikerna.
Samtidigt som partistödet så har partiernas medlemsantal minskat. Men som en (brittisk) statistiker kanske skulle säga:
"Correlation does not imply causation."
Bara för att två olika förändringar sammanfaller i tiden innebär det inte nödvändigtvis att den ena förändringen har orsakat den andra.
Men samtidigt är det ju onekligen sant att partier som får omfattande partistöd inte är så beroende av intäkter och ideellt arbete från medlemmarna för att verksamheten ska existera. Medlemmarna har blivit mindre viktiga för partierna, även om de naturligtvis fortfarande är bra att ha.
Inte ens nya partier, som borde genomsyras av färskt engagemang, tycks skapa sina egna resurser. Feministiskt initiativ får cirka 268 000 om året för sitt enda mandat i fullmäktige. Pengar som tydligen utgör "i stort sett hela budgeten för partiet på Gotland."
Utan partistöd skulle partiet således inte ha någon real ekonomi alls. Ungefär som partiprogrammet.
Är beroendet av partistöd ett problem, utöver att det kostar skattebetalarna pengar? Partistödet må vara stort, men i jämförelse med andra utgiftsposter i statens och i regionernas och kommunernas budgetar är partistödet ändå en liten del.
När partierna görs mer oberoende av sina medlemmar så bidrar det till att öka avståndet mellan väljare och valda. Partierna blir mindre av folkrörelser och mer av intresseklubbar för förtroendevalda. Det är ingen slump att det blir vanligare och vanligare med kandidater – även till riksdagen – som blir partimedlemmar av nödvändighet först i samband med sina kandidaturer.
När medlemsunderlaget är skralt tvingas partierna att försöka rekrytera externt. Vilket säkerligen inte är enbart av ondo.
Men med ett ökande partistöd har partierna, tycker jag, i praktiken skapat en ordning som försvagar dem. Risken finns att systemet skapar en situation där partistödet över tid bidrar till att öka beroendet av stödet. Frågan är om det inte är med bidragsberoendet som med arbetslinjen. Det är något att betänka inte bara när det gäller att skapa goda incitament för medborgarna. Även politiken ska ha goda incitament.