Är partierna folkrörelser? Det kan ifrågasättas med tanke på hur mycket färre medlemmar partierna har i dag jämfört med förr. Men ännu tydligare blir bilden om man tittar närmare på hur partierna faktiskt finansieras.
I Sverige är det i hög grad av skattebetalarna som står för fiolerna. Fårfiolerna, om ni så vill. Partierna får stöd på alla politiska nivåer. På riksnivå, regionalt och lokalt. Det är, förmodar jag, väl känt. Mindre väl känt är kanske hur stor andel av finansieringen som faktiskt sker med skattepengar.
Sverigedemokraternas gotländska partistöd är föremål för en nyhetsartikel i dagens GA. Läs den. Själv har jag fascinerats av en uppgift från handlingarna till fullmäktige i måndags, från partiernas redovisning av partistödet för 2015.
Sverigedemokraternas rapport innehåller inte bara en redovisning av hur partistödet har använts. Partiet berättar också hur mycket pengar det fått i kommunala bidrag och hur mycket det dragit in i form av medlemsavgifter.
Intäkter från medlemsavgifter: 2 950 kronor.
Intäkter från kommunala bidrag: 404 194 kronor.
Det innebär att medlemsavgifterna är drygt 0,7 procent av de kommunala bidragen. För att ersätta sina kommunala bidrag skulle partiet behöva en betalande medlemskår som är 137 gånger större än i dag.
Sverigedemokraterna är kanske ett ovanligt tydligt exempel. Hur det är med de andra partierna är svårt att veta exakt, utan den tillgängliga informationen. Men det finns mycket goda skäl att anta att skillnaderna partierna emellan är mindre gradskillnader och inte stora artskillnader. Det är inte medlemmarna som finansierar partierna. Det gör, i allt väsentligt, skattebetalarna.
Men med tanke på hur lättillgängliga skattebetalarnas pengar är för partierna – och med tanke på att en jämnt fördelad moralisk skuld cyniskt kan jämställas med ingen skuld – ska vi kanske vara tacksamma för att partistödet inte vuxit sig ännu större än det är.
För året 2015/16 fick partierna över 172 miljoner kronor i nationellt partistöd. Men mycket mer än så betalades ut av regioner, landsting och kommuner. Mycket mycket mer än så. Upp mot en miljard, skattar jag.
Och hur står sig Gotland? Tja, Gotland delar ut ett partistöd som är ungefär lika stort som i Jönköpings kommun. Där det bor mer än dubbelt så mycket folk. Örebros partistöd är också i samma storleksordning som Gotlands. Och örebroarna är också mer än dubbelt så många som gotlänningarna. Så nog är partierna på Gotland välfinansierade.
Av gammal vana agerar partierna fortfarande ofta som om de vore folkrörelser. De har ännu inte helt reducerats till löst sammansatta allianser av medborgare som vill bli ”förtroendevalda” och behöver en partitillhörighet. Men nog finns det fog för att ställa en fråga. Vad är hönan och vad är ägget? Kan det vara så att partiernas sjunkande medlemssiffror beror på att de inte längre behöver medlemmarna lika mycket som de gjorde förr?