Socialdemokraterna har länge haft makten och dominerat politiken i Göteborg. 1994 fick partiet 41,4 procent i kommunvalet. Så sent som 2006 erhöll man 36,0 procent. Och i höstas? 20,4 procent. Och då var det en positiv överraskning jämfört med föregående opinionsmätning.
Det är inte så egendomligt att det gått som det gått. Göteborg har aldrig varit ett välskött och attraktivt skyltfönster som Socialdemokraterna har kunnat visa upp för att övertyga om att partiet borde få förtroendet att leda fler kommuner. Och än värre har det blivit på senare år när muthärvor, korruptionsskandaler, kvittoaffärer och slöseriexempel (som kamelcentret i Angered) avlöst varandra.
Efter valet blev den politiska situationen osedvanligt trasslig i Göteborg. Inte heller de borgerliga partierna gjorde att bra val och tog bara 24 av 81 mandat. Socialdemokraterna fick 17 mandat, men övergavs av Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Feministiskt Initiativ som bildade ett eget mångfärgat block med sammanlagt 19 mandat. Därutöver fick nya lokala partiet Demokraterna 14 mandat och Sverigedemokraterna 7 mandat.
I blockpolitiska termer skulle man kunna säga att Göteborg har fem block. När ett nytt styre för Göteborg skulle byggas av dessa svårsammanfogade delar så lämnades Socialdemokraterna utanför.
Sedan några dagar har Socialdemokraternas yttre kollaps i Göteborg kompletterats av ett internt sönderfall. En maktkamp har utbrutit. På ena sidan befinner sig distriktsordförande Anna Johansson. Samma Anna Johansson som 2017 blev av med uppdraget som infrastrukturminister på grund av hennes roll i säkerhetsskandalen inom Transportstyrelsen. Vilket inte hindrade att hon toppade partiets valsedel i riksdagsvalet i fjol. Anna Johansson försöker avsätta partiets gruppledare i Göteborg, Ann-Sofie Hermansson. Förevändningen är dåligt ledarskap. Men det finns andra teorier också.
Ann-Sofie Hermansson har tagit tydlig ställning inte bara mot högerextremism utan även mot den våldsamma autonoma vänstern och islamistisk extremism. Vilket visade sig vara kontroversiellt i Göteborg.
Magnus Ranstorp är statsvetare och Sveriges mest kända expert på terrorism och kommenterade den interna S-striden i Göteborg på Twitter:
”Även högst relevant att (S) ordförande Anna Johansson är personlig vän med Zana Mohammed – ordförande för Ibn Rushd. I sin tur är Zana vän med de två islamister som just nu för en absurd civilrättslig process om förtal mot @soffangbg för att hon satt ner foten mot ’extremistiska röster’.”
@soffangbg är alltså Ann-Sofie Hermansson.
Vad vi ser är i så fall ännu ett exempel på hur Socialdemokraterna hamnar i konvulsioner över om man ska stå upp för viktiga demokratiska värden och värderingar eller om man ska maximera sitt stöd i väljargrupper med ursprung i totalitära stater och förtryckande religiösa föreställningar.
Samtidigt försöker Socialdemokraterna på riksplanet framställa det som att de räddat den svenska liberala demokratin i och med Jöken (Januariuppgörelsen). Ett exempel ur högen är intervjun med Stefan Löfven i Svenska Dagbladet i måndags, där han hävdade att Jöken innebär att Sverige nu kan “stå upp för ett samhälle med fria medier och oberoende rättsväsende, själva grunden för den liberala demokratin.”
Alternativet till Jöken var en regering ledd av Moderaterna, vars partisekreterare Gunnar Strömmer i går i en debattartikel i Expressen påpekade att:
”Det antyds alltså att det borgerliga regeringsalternativ som vi moderater förespråkade skulle vara berett att sälja ut grundläggande institutioner för den liberala demokratin. Det är en mycket grov anklagelse. [...] S följer ett numera känt mönster när de grovt förvanskar det borgerliga regeringsalternativ som låg på bordet, och inte drar sig för att ifrågasätta M:s demokratiska pålitlighet. Alla borgerliga partier drabbades av sådan S-retorik i förra årets valrörelse. Desto mer förvånande att C och L verkar ha glömt det, och nu är med och legitimerar sådana övertramp.”
Stefan Löfven må ha lyckats bli statsminister, men nu utsätts partiet både för yttre och inre slitningar som hotar att i ett avseende äntligen göra Göteborg till en föregångskommun. Som det går i Göteborg kan det gå i riket. För Socialdemokraterna.