Regionstyrelsen fick en ny ordförande och en ny vice ordförande i går. Björn Jansson och Meit Fohlin. Båda socialdemokrater. Med Björn Janssons nya roll följer dessutom en lång rad sidouppdrag – en lista som gör att man kan förstå varför Åke Svensson hade det jobbigt.
Efter allt som hänt är det naturligtvis viktigt att det här blir bra, när Socialdemokraternas regionråd ska ersättas. Eller åtminstone gott nog.
Men ändå fattar regionfullmäktige besluten utan tillstymmelse till debatt. Inga frågor om det som varit, inga frågor om vad som nu ska hända.
Björn Jansson gjorde inte en enda utfästelse, berättade inte ett ord om vad han står för och vad han ska göra som regionens mäktigaste politiker. Inte ett enda besked om vad hans gärning ska gå ut på eller vilka förändringar han vill genomföra.
Ingenting.
Det var som ett fyllnadsval av vilken revisorssuppleant som helst.
Björn Jansson fann anledning att gå upp i talarstolen lite senare, i ett annat ärende. Och passade då på att säga något intetsägande och till intet förpliktigande om hur omvälvande och spännande det nya uppdraget blir för honom personligen.
Meit Fohlin fann ett annat tillfälle att i förbigående tacka för förtroendet under en annan programpunkt.
Är det ingen som ens vill låtsas att det är en fråga för hela fullmäktige, när regionstyrelsens ordförande och första vice ordförande ska utses?
I praktiken är det Socialdemokraternas egen valberedning som har utsett Björn Jansson att styra Gotland. I den mån det har förekommit någon information, några frågor eller någon debatt om Björn Janssons och Meit Fohlins kvalifikationer så är det där i valberedningen det har skett. Sannerligen inte under gårdagens möte i regionfullmäktige.
Inte ens Socialdemokraternas koalitionspartners verkar bry sig. För Miljöpartiet och Vänsterpartiet får Socialdemokraterna göra som de behagar, som det verkar. Ändå är det de som är medansvariga för det rödgröna maktinnehavet.
Är det bara jag som finner det här egendomligt? Ännu egendomligare blir det, när man betänker att det förra ordförandeskapet slutade med en serie dikeskörningar och ett avslutande totalhaveri. Känner resten av Gotlands partier verkligen så stort förtroende för Socialdemokraternas förmåga att besätta de viktigaste posterna, att ingen vill lägga sig i det minsta?