Vänta er inte att den länge ombesjungna parkeringsstrategin magiskt ska lösa alla p-konflikter. Det finns motstridiga intressen som är svåra att förena utan att någon eller något får maka på sig.
Boendeparkering mot korttidsparkering mot arbetsplatsparkering. Är det exempelvis innerstadsföretagens kunder, deras anställda eller de boende som kommer i första rummet?
Parkeringsplatser mot Regionens önskan att förtäta bebyggelsen i Visby. Ska staden byggas för bilen eller för att onödigöra (eller trycka ut) bilen? Tillgänglighet för bilburna mot Regionens önskan att begränsa biltrafiken. Och så vidare.
Parkeringsstrategin blir en strategisk guide för att väga dessa intressen och andra värden mot varandra. Den löser inga konflikter genom att få dem att försvinna. Den kan bli en hjälp att hantera parkeringsfrågan på ett sätt som är ändamålsenligt för Regionens syften. Vilket ändå kommer att vara frustrerande för många av dem som vill kunna parkera sin bil.
När jag läser det som beskrivs som ett utkast till parkeringsstrategi så är det mycket som faktiskt verkar genomtänkt. Det finns också somligt som jag sympatiserar med. Som när man under rubriken ”Mål och vision” anger i vilken ordning olika typer av parkerande bör prioriteras när det gäller parkeringsplatser på allmän mark:
1. Korttidsparkering (besöksparkering)
2. Arbetsplatsparkering
3. Boendeparkering
Att det finns plats för korttidsparkering med hög omsättning är angeläget för företagen, deras kunder och en fungerande stadsmiljö. Den långvariga boendeparkeringen däremot bör ske på för ändamålet avsedd plats, som inte finansieras av Regionen.
Till saken hör dock att det kan vara trassligt att förändra en praktik med sedan länge etablerade bostadsområden där det är vanligt med boendeparkering på gatan och/eller allmänna parkeringsplatser.
Jag tycker dock att utkastet till parkeringsstrategi i många fall tenderar mot samhällsplanering för de medborgare man önskar sig snarare än de man har. Det gäller för all del också de styrdokument som väglett arbetet med parkeringsstrategin, som Vision Gotland 2025.
Utkastet säger, om boendeparkering, bland annat att:
”Människor som bor i lägenhet i centrala lägen har större benägenhet att klara sig utan bil...”
Det är säkert sant, på marginalen. Men det är också sant att den helt övervägande delen av dem som bor i lägenhet i centrala lägen vill ha (och har) bil i dag, och kommer att vilja ha det även i framtiden. Exempelvis bilpooler kan säkert bli en något vanligare företeelse, men intresset från allmänheten för bilpooler ska heller inte överdrivas. De allra flesta vill ha en egen bil.
Börjar man planera för Regionens drömmedborgare, istället för de verkliga, kan det gå snett.
Riktigt nervös blir jag när utkastet talar om hur Region Gotland kan påverka medborgarnas val av transportmedel och konstaterar följande:
”Åtgärder som uppmuntrar till mindre hållbara transportsätt
* Mer generösa parkeringsregleringar
* Fler parkeringsplatser
* Sänkta parkeringsavgifter
* Bättre framkomlighet på kommunala bilvägar
* Låg standard på cykelparkeringar vid arbetsplatser”
Jag hoppas att inte sämre framkomlighet och färre parkeringsplatser blir Regionens metoder för att åstadkomma de förändringar man vill ha.