Ärligt talat hade jag börjat se fram mot ett extraval. Visst var det fel av Stefan Löfven att bestämma sig för extraval istället för att avgå och ge utrymme för en ny talmansrunda. Men samtidigt är ju en valrörelse rena nöjesfältet för den politiskt intresserade. Det är en karusell man kan tröttna på, men åklusten började faktiskt infinna sig.
Nu blir det ingenting med det. Och jag är arg. Men min ilska beror inte på att jag känner mig snuvad på tivolikonfekten. Ilskan kommer sig av överenskommelsens art. Om det man kommit överens om ens förtjänar att kallas en överenskommelse. För det finns ingen blocköverskridande politisk samsyn utom på en punkt. Om hur en minoritet ska få regera över en majoritet.
Jag tycker att det är principvidrigt och odemokratiskt.
Ur en aspekt är det bra för Sverige, att en minoritetsregering ska kunna få igenom sin budget. Men mer långsiktigt har partierna urholkat förtroendet för sig själva och för regeringsmaktens legitimitet, vilket riskerar detta att skada Sverige. Och naturligtvis kan det gynna Sverigedemokraterna.
Alliansen tycker kanske att det är smart, när man på detta sätt underlättat ett maktövertagande 2018. Man behöver då inte få majoritet, det räcker med att bli större än det näst största blocket.
Men under den här mandatperioden har man nu i ett slag gjort Socialdemokraterna och Miljöpartiet helt beroende av Vänsterpartiet. S och MP måste ha V med på vagnen, för att bli större än Alliansen och för att därmed bli den ”största minoriteten” som ska få regera landet.
Ingen är gladare än vänsterledaren Jonas Sjöstedt i dag. Han kan diktera villkoren under resten av mandatperioden. På grund av den överenskommelse som Alliansen medverkat till så kan han stå och jublande meddela att överenskommelsen om mot ”vinster i välfärden” ligger fast.
Till priset av en rejäl vänstersväng i dag försöker Alliansen underlätta ett maktövertagande i ett hypotetisk framtida parlamentariskt läge. Och detta med hjälp av överenskommelse som är demokratiskt och moraliskt tvivelaktig. Priset framstår redan i dag som alltför högt. Och än värre kan det bli i framtiden. Jag begriper faktiskt inte alls hur man har resonerat. Nu kommer regeringen att kunna bedriva en vänsterpolitik utan att den behöver bry sig om att det faktiskt inte finns folkligt stöd för den.