I Ronneby kommun har villapriserna ökat med 26 procent under de senaste tio åren. I Åre kommun har bostadsrätterna blivit 47 procent dyrare under samma period. Detta enligt en ny kartläggning från Svensk fastighetsförmedling.
Låter prisuppgångarna stora? Det borde de inte göra. Villor i Ronneby och bostadsrätter i Åre har ökat mindre i pris än villor och bostadsrätter i alla andra kommuner. I alla andra kommuner är prisökningarna större.
På Gotland har villapriserna ökat med 72 procent på tio år, och bostadsrätterna har gått upp 136 procent. Vilket fortfarande är mycket mindre än i många andra kommuner.
Borlänge: Bostadsrätter upp 369 procent.
Strängnäs: Bostadsrätter upp 368 procent.
Stockholm? 92 procent.
Det är priserna på villor och bostadsrätter i Stockholm som får mest uppmärksamhet. Och i kronor och ören är det kanske de som ökat mest. Men procentuellt sett? Då finns det många, många kommuner där priserna har ökat mycket mer. Bland annat, men långt ifrån enbart, i de kranskommuner dit de söker sig som inte anser sig ha råd eller lust att betala priserna i centralorten.
Priserna har dessutom inte bara ökat under den senaste tioårsperioden. Det har gått 25 år sedan bankkrisen under det tidiga 90-talet. Prisuppgångarna sedan dess är gigantiska.
De som redan har gjort sin bostadskarriär och äger sin bostad har under dessa år – teoretiskt – blivit betydligt mer välbärgade. Men samtidigt måste de ju bo någonstans. Exempelvis pensionerade bostadsägare i attraktiva områden kan förstås, om de vill, väsentligt utöka sitt spenderbara kapital genom att sälja och flytta till någon pittoresk del av landet med låga bostadspriser.
Värre är det för de som har hela eller delar av bostadskarriären kvar. I en situation med bostadsbrist och låga räntor tävlar de med varandra om vem som kan och vill skuldsätta sig mest. Den som lånade till en bostad för 20 år sedan tvingades kanske betala en högre ränta. Men den behövde inte låna alls lika mycket och dåtidens låntagare ansåg sig ha råd att amortera ungefär dubbelt så mycket som dagens.
På senare år har sittande regeringar gjort vissa regelskärpningar för att något begränsa hushållens skuldsättning. Men under hela denna gigantiska prisuppgång sedan bankkrisen för 25 år sedan har Sverige fortsatt att genom ränteavdrag subventionera skuldsättning. Det kan inte vara bra.
Det är högst reella faktorer som drivit upp bostadspriserna, som bostadsbrist och extremt (konstlat) låga räntor. Men ändras dessa faktorer så är fallhöjden för priserna ännu större än på nittiotalet.
Regeringen säger sig vilja bygga bort bostadsbristen. Men vågar man ens det? Då kan bostadsmarknadens korthus rasa. Betänk att en begagnad bostad i dag på heta marknader är dyrare än en ny.