Insikt, erfarenhet, lämplighet och ekonomisk långsiktighet är ledorden för vilka krav som ska ställas på privata aktörer i välfärden. Det framgår av den så kallade Ägarprövningsutredningen som överlämnades till regeringen häromveckan.
Efter flera ändringar i uppdraget från både den förra och den nuvarande regeringen hamnade fokus till sist på ägar- och ledningsfrågor för tillståndspliktiga välfärdsverksamheter. Det vill säga friskolor, förskolor och privata utförare i socialtjänsten, samt eventuellt också i hemtjänsten.
Frågorna om exempelvis riskkapitalbolagens roll i välfärden får vänta till dess att den nya utredningen, vilken tillsattes i samband med den rödgröna regeringens omtalade vinstuppgörelse i höstas, är klar.
Det kommer med andra ord att dröja innan långsiktiga spelregler kommer att vara på plats. Och om spelreglerna dessutom ska vara rättvisa lär det ta ännu längre tid. Både den nyligen framlagda och den kommande utredningen fokuserar snävt på privat verksamhet och blundar för offentlig.
Cristina Eriksson Stephansson, särskild utredare för Ägarprövningsutredningen, förklarade på ett seminarium på Studieförbundet Näringsliv och Samhälle, SNS, den 17 februari att offentlig verksamhet inte omfattas på grund av att den inte har samma krav som privat har på tillstånd och godkännande. Det går inte att ”rycka ett tillstånd” från en kommun som missköter en verksamhet eftersom det är kommunernas skyldighet att leverera den, menade hon. Det om något framstår som ett problem.
Vad gäller till exempel förskoleverksamhet sitter kommunerna också på dubbla stolar när de både driver egna förskolor och granskar privata utförare. Ett sådant system skapar risk för ojämn konkurrens. Ägarprövningsutredningen lyfter frågan om det inte vore bättre om Skolinspektionen skötte tillsynen också av förskolor. Det vore klokt.
Utredningens ansats att försöka skapa en modell med minimikrav på aktörer i välfärden har dessutom varit god. Med det snedvridna uppdraget från politiskt håll är det dock inte märkligt att utredningen till sist ändå landar snett.
Att aktörer ska ha insikt, erfarenhet och lämplighet låter bra, men kräver mer tydliga och transparenta kriterier än att man ska vara ”hel och ren”, vilket var den särskilda utredarens svar på vad det innebär. Annars finns en risk för rättsosäkerhet. Det ligger också en risk i att mångfalden av mindre aktörer stryker på foten om den byråkratiska bördan blir för tung.
Det främsta problemet är emellertid att olika spelregler sätts upp för privat och offentlig verksamhet – där brister i den kommunala verksamheten förbises trots att det enligt utredningens eget underlag inte finns någon skillnad i kvalitet mellan privat och offentlig verksamhet.
Förhoppningsvis har den rödgröna regeringen insikt och erfarenhet nog att slopa sitt vinstfokus och ta ett nödvändigt omtag för att skapa ett system som på ett rättssäkert sätt främjar kvalitet i såväl privat som offentlig välfärd. Något annat vore helt enkelt inte lämpligt.