Den rödgröna regionledningen verkar styra över en parallell verklighet som bara finns på pappret. En låtsasvärld där man kan låtsas att hälso- och sjukvårdsnämnden tänker hålla budget, trots att den begärt ett litet tilläggsanslag om 80 miljoner kronor. En värld där man kan fatta beslut om en budget, som man ändå inte tror kommer att hålla. Men budgeten är liksom viktigare än resultatet. Viktigare än det verkliga utfallet.
Men inte ens i budgetens låtsasvärld lyckas de rödgröna få ur sig en budget som innehåller de besparingar om 200 miljoner kronor som Regionens egen krisgrupp ansett vara ett minimum. Vilket inte gör mig optimistisk om att de blir framgångsrika i att verkligen genomdriva de besparingar man ändå föreslår.
Regeringens man Peter Larsson inledde gårdagens möte i fullmäktige med att berätta om sin utredning och om hur de 100 miljonerna i avlatspengar ska användas. (Regeringens symboliska kompensation för kalkindustrins brist på framtid på delar av ön.) Utan ett recensera de utvecklingsplanerna vill jag för tillfället bara konstatera att Peter Larsson rubricerat sitt program med ”Hållbara Gotland”.
Ironiskt nog är Region Gotland just nu det minst hållbara med Gotland. Trots en hög skattenivå (om än inte hög nog för Vänsterpartiet) så misslyckas Regionen med att kontrollera kostnaderna så att resurserna räcker till.
Om man vill vara vänlig skulle man kunna säga att den goda viljan är större än det sunda förnuftet. Är man lite kärvare skulle man kunna påpeka att det finns en ovilja hos de rödgröna att se sanningen i vitögat. Och det är ingen som man har lättare att lura, än sig själv.
Jag minns hur det var innan de rödgröna fick makten, när fullmäktige skulle ta budgeten i juni 2010. Då hade de rödgröna snickrat ihop en egen glädjebudget, där de disponerade 42 extra miljoner som inte fanns mer än i deras egen fantasi. Från en de väldigt icke existerande rödgrön regering skulle det komma extrapengar Regionen kunde sätta sprätt på. På Gotland blev det några månader senare maktskifte. Men inte i riket.
I och för sig drog de rödgröna tillbaka sin budget efter att Eva Nypelius (C) frågat om varför man inte tog hänsyn till att en rödgrön regering skulle innebära höjda löneskatter för Regionen på 14 miljoner kronor.
I den där budgetdebatter 2010 så framträdde för övrigt Björn Jansson (S) – i dag ordförande i regionstyrelsen. Han skällde på Per-Olof Jacobsson (C), ordförande i hälso- och sjukvårdsnämnden, för att han inte hade bett om tillräckligt mycket pengar. En nämndordförandes uppgift är nämligen, enligt dåtidens Björn Jansson, att ”slåss för sin nämnd”.
Om det är den rödgröna synen på god förvaltning så förklarar det en hel del av de ekonomiska problem som de rödgröna försatt Gotland i. Och jag undrar om inte Björn Jansson åtminstone i dag, vid det här laget, har en lite annan syn på vad det betyder för en nämndordförande att ta ansvar. Att uppdraget inte är budgetmaximering.
Men säker är jag verkligen inte. För även om det nu verkligen talas mycket om allvaret i Regionens utsatta läge, så är det fortfarande som om man inte riktigt förmår att agera som om det verkligen är på allvar. Även allvaret är fortfarande lite på låtsas.