Gotland är på väg att – kanske mot slutet av året – ta emot omkring 250 asylsökande. 250 asylsökande som när de har fått sina uppehållstillstånd – eller inte – lämnar plats för 250 nya sökande året därpå. Och så vidare.
Det är inget litet åtagande. Och det är förhållandevis långsiktigt. Klarar vi av det på Gotland? Vi bor på en stor ö, men det är en liten region.
Inte ens med detta nya åtagande kommer Gotland att axla en proportionell andel av asyltrycket. I fjol sökte 81 300 personer asyl i Sverige. Gotlands andel borde vara – beräknat utifrån storleken på befolkningen i dag – över 500 av dessa asylsökande. Och Migrationsverket tror att de asylsökande kommer att vara ännu fler i år än i fjol. Även om man skruvade ner prognosen en aning i förrgår.
Jag är en de borgerliga ledarskribenter som skrivit om hur villkoren för Sveriges asylmottagning behöver förändras något. Bland andra Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet och Expressen har dragit liknande slutsatser. Inte för att stänga gränsen – absolut inte – men för att få en något jämnare fördelning av de asylsökande som lyckas ta sig till Europa. Sverige och Tyskland är i dag helt oproportionerligt stora mottagarländer.
Vi får inte heller göra oss blinda för att det absolut största hjälpbehovet – och de allra flesta flyktingarna – finns i närområdet kring de konflikter och det förtryck som de flyr ifrån.
Men framför allt anser jag att Sverige måste bli bättre på att ta emot och bereda plats för asylsökande. De kommer i dag till ett samhälle som arrangerats som en klubb som de inte lätt får tillträde till. Både arbetsmarknad och bostadsmarknad har inrättats så.
Allt råder vi inte över på Gotland. Men det är klart att det finns mycket som vårt lokalsamhälle kan göra för att inkludera nya medlemmar, oavsett var de kommer ifrån. Attityder och initiativ som bygger farbara vägar från utanförskap till ett nytt liv, ett nytt språk och en ny karriär. Som förhindrar att tiden för asylprövning bara blir väntan och håglöshet.
Gotland har fått en unik chans. Asylboenden brukar inte skapas med lång framförhållning. Det kan handla om enstaka veckors förvarning för kommun och lokalsamhälle, innan bussarna anländer. Region Gotland och det gotländska samhällets alla delar har tid för förberedelse.
Jag själv och Folkbladets Ulla Pettersson var i förrgår kväll moderatorer för ett dialogmöte till vilket Region Gotland bjudit in representanter för om inte alla så många delar av det gotländska samhället. Jag ska inte här redogöra för alla förslag, idéer och tankar om förbättrad integration som dryftades på mötet. Jag nöjer mig med att konstatera att uppslutningen var god. Det var uppenbart att det på Gotland finns ett stort engagemang för att asylmottagningen ska fungera så bra som möjligt.
Det är glädjande. En välfungerande verksamhet för asylsökande kan bli bra för hela ön och den befintliga befolkningen. Det är hög sannolikhet för att de asylsökande som kommer till Gotland är från Syrien. Och flyktingarna från Syrien är i hög utsträckning professionella och välutbildade. Ingenjörer, läkare, tandläkare, entreprenörer och så vidare. De behöver lära sig språket, även om det borde underlätta att somliga av dem talar redan en god engelska. De behöver få sina kunskaper och kompetenser validerade, kanske behöver de komplettera sin utbildning. De behöver lära sig om hur Sverige och Gotland fungerar. Men även om de nu behöver asyl och hjälp, så borde de relativt snabbt av egen kraft kunna skapa sig ett nytt meningsfullt och produktivt liv, så länge vi kan hjälpa till att sänka trösklarna för dem. Så länge vi inte ställer upp hinder för dem, kan vi växa tillsammans.