Hittills har regionfrågan varit något som politikerna och ledande tjänstemän i stat och kommun huvudsakligen diskuterar inbördes. Vi har fått höra om hur man på många håll i landet hoppas på att små sammanslagna län och regioner ska bli starka bara för att de blir stora. En organisationsförändring ska lösa problemen. Har man hört det förut?
Men i och med att Indelningskommittén i går presenterade sitt förslag till regional indelning i Sverige – i sex stora regioner – så blir frågan plötsligt konkret. Då vaknar också motståndet. Hittills har det mest funnits i Halland, som verkligen vill förbli en egen regional enhet och inte ingå ett underdåligt tvångsäktenskap med den stora Västra Götalandsregionen. Och Värmland! Vill gotlänningarna bli en del av Stockholmsregionen, eller fruktar man att bli ett litet maskformigt bihang på huvudstaden? Vill norrlänningarna bo i en gigantisk region som omfattar typ halva Sveriges landmassa? Hur stort avstånd är acceptabelt, mellan väljare och valda på den regionala nivån? Vill folket i Blekinge behålla sitt eget län eller hakas på den stora Skåneregionen. Eller rent av ansluta norrut istället, till Smålandslänen och Östergötland?
Jag har ännu inte tagit ställning, men jag förhåller mig skeptisk till om det löser några gamla problem, eller bara skapar helt nya, om Gotland ska bli en del av Stockholm.
Det kan naturligtvis ligga en frestelse i detta för våra lokalpolitiker, att liksom skicka ansvaret för en besvärlig framtidsfråga till någon annan. Stora landsting är inte mer effektiva än små. De mest välskötta landstingen tillhör faktiskt de mindre. Som just Halland. Men om ansvaret för sjukvården skickas uppåt i en ny hierarki, så är ju åtminstone Gotlands problem med ansvaret för sjukvården lösta. Sjukvårdens problem finns kvar, men de har blivit någon annans huvudvärk.
Jag inser att man kan förbättra den regionala förvaltningen när man slår ihop mindre regioner som delar arbetsmarknader, infrastrukturproblem och andra utmaningar. Men exakt vad är det som ett samgående med Stockholm ska ge Gotland? Vi är vår egen arbetsmarknadsregion, med eller utan regionalt samgående. Visst kan vi dra ännu mer nytta av vår relativa närhet till huvudstadsregionen. Men det kan vi i nästan alla avseenden göra även som en självständig region. Vår framgång hänger på vad vi gör av våra förutsättningar. Inte ens färjetrafiken, som ju är en statlig angelägenhet, blir ju en del av det gemensamma regionala ansvaret.
Vi har problem med att finansiera sjuvården, men det är ju inte precis givet att den situationen förbättras om vi slås ihop med regionen som har landets högsta landstingsskatt.
Regionreformen saluförs som något som ska stärka regionerna och demokratin. Men om regeringen försöker tvinga igenom den här regionreformen mot lokala opinioners vilja, vad tycker då exempelvis hallänningarna om demokratin?