Det var i mars 2008 jag skrev artikeln som illustrerar denna ledare. Jag slog ihop befolkningen i Visby med befolkningen i två kustsocknar söderut (Västerhejde och Tofta) och två kustsocknar norrut (Väskinde och Lummelunda). I denna smala och inte så långa kustremsa bodde då inte så långt ifrån hälften (47,6 procent) av Gotlands befolkning. I fjol blev rubriken från 2008 – ”Halva Gotland i fem socknar” – helt sann. Och lite till. Det kunde man utläsa av befolkningsstatistiken i gårdagens GA. I fjol bodde 28 852 gotlänningar i dessa fem socknar, och de utgör numera 50,3 procent av Gotlands befolkning.
Utvecklingen kan tydliggöras på ett annat sätt. Mellan 2010 och 2015 har Gotlands befolkning ökat med 573 individer. Men under samma tid har invånarantalet i Visby – bara Visby – ökat med 1 329 personer. Det innebär att resten av Gotland faktiskt har tappar drygt 750 invånare. Och då inkluderar ”resten av Gotland” växande socknar som Västerhejde (+104) och Eskelhem (+144).
Är denna utveckling ett problem? Är det inte bara en effekt av den ohejdbara urbaniseringen? Jag tycker absolut att det är ett problem när glesnande befolkning gör det allt svårare att upprätthålla kommunal och annan service på delar av Gotland. Och om urbaniseringen ter sig så ohejdbar så beror det till stora delar på de villkor som livet på landet levs under. För strategin kan väl inte vara att lägga hinder i vägen för utvecklingen av Visby. Det riskerar bara att leda till att Gotland tappar befolkning till fastlandet.
Vad Gotland behöver är goda möjligheter för boende, arbete, företagande och entreprenörskap – både i Visbyområdet och på Gotland som helhet.
Om man menar allvar med att vi vill ha en god utveckling på landbygden så är det exempelvis inte lämpligt att bygglovsärenden hanteras som det jag skrev om i gårdagens huvudledare. Vill man ha utveckling på landsbygden så bör man inte ha byggregler – eller tillämpning av byggregler – som i onödan försvårar bostadsbyggande och generationsskiften på gotländska gårdar.
Vill man ha utveckling på landsbygden bör man också visa stor försiktighet när man introducerar exempelvis nya Natura 2000-områden, som förhindrar och försvårar för markägare på landsbygden utan att de får någon ersättning för detta intrång i deras äganderätt och framtida möjligheter att försörja sig.
Region Gotlands ekonomiska problem kan innebära dåliga nyheter exempelvis för badhuset i Roma och för vissa skolor på landsbygden. Ironiskt nog så riskerar ju till och med Eskelhem – framhållen som en socken med god befolkningstillväxt i gårdagens GA – att förlora mellanstadieeleverna. Detta kan vara beslut som påverkar viljan att bo på landbygden.
Men jag tycker ärligt talat att skolans organisation huvudsakligen måste utformas för att denna ska kunna utföra sitt utbildningsuppdrag så bra som möjligt och jag tror att Gotlands landsbygd har mycket, mycket mer att vinna om man kan röja bland de hinder som i onödan försvårar livet på landet.