SjÀlvklart Àr det genant för Alliansen att den inte lyckades komma överens om hur man skulle göra med misstroendevoteringen om försvarsminister Peter Hultqvist. SjÀlvklart skadar Alliansen pÄ detta sÀtt sig sjÀlv och riktar dessutom uppmÀrksamheten pÄ egna tillkortakommanden istÀllet för pÄ regeringens haveri i hanteringen av Transportstyrelsens IT-skandal.
Men det Àr ÀndÄ ett övergÄende problem. En snubbelakt som snart hamnat i skuggan av nya hÀndelser.
Alliansen har större och mer lĂ„ngsiktiga problem Ă€n Peter Hultqvist. Problem som verkligen riskerar att bli ett handikapp i valrörelsen â om inget görs â och som kan kasta en skugga Ă€ven över nĂ€sta mandatperiod. Jag talar i första hand om regeringsfrĂ„gan och migrationsfrĂ„gan, och avser koncentrera mig pĂ„ den förstnĂ€mnda.
I synen pĂ„ regeringsfrĂ„gan gĂ„r skiljelinjen pĂ„ samma stĂ€lle som i frĂ„gan om misstroendeförklaringen mot försvarsministern. Ăven om det finns nyansskillnader mellan alla partier sĂ„ kan man samgruppera Ă„ ena sidan Moderaterna och Kristdemokraterna och Ă„ andra sidan Centerpartiet och Liberalerna. Om Centerpartiet och Liberalerna framhĂ€rdar sĂ„ ser utsikterna för en borgerlig regering efter 2018 inte goda ut just nu.
Sverigedemokraterna Àr inte ett borgerligt parti, men det Àr heller inte socialistiskt. Hur bör borgerligheten förhÄlla sig till det? Kanske finns det nÄgot att lÀra av Tage Erlander?
I senaste numret av det liberala nyhetsmagasinet Nu skriver Johan Jakobsson om hur Tage Erlander, efter motgÄngar i val, regerade vidare med hjÀlp av stödet frÄn de dÄ Moskvatrogna kommunisterna. De kommunister om vilka Erlander sjÀlv skrev att:
âFör kommunisterna hĂ€r hemma var Ă„ren efter HitlerâStalinpakten 1939 och fram till den ryske diktatorns död mer Ă€n vanligt förnedrande. RobotmĂ€ssigt upprepade man de Ă„sikter som dekreterades i vĂ€rldskommunismens huvudstad, Moskva.â
Men, som Johan Jakobsson konstaterar:
âErlander visste var han hade kommunisterna. ĂndĂ„ tvekade han inte att rĂ€kna in deras mandat nĂ€r regeringsmakten skulle erövras. Socialdemokraterna ville, och vill, sĂ€tta sig i kanslihuset och sedan laga efter lĂ€ge.â
Sverige har inte lÀngre bara tvÄ block som kappas om makten. Situationen Àr mer komplicerad Àn sÄ och det kommer att vara stökigare och jobbigare Àn förr att bilda regering och fÄ den att hÄlla en hel mandatperiod. Borgerligheten behöver vÀxa upp och driva politik enligt parlamentarismens principer. Som Johan Jakobsson avslutar:
âVill man inte skapa majoriteter för den egna politiken, trots att man kan, Ă€r man nog för god för att nĂ„ inflytande. Det gĂ€llde pĂ„ 50-talet. Och det gĂ€ller i dag.â