Spännande? Nej, det kan man inte påstå. Inför Moderaternas presskonferens i går, då valberedningen skulle meddela sitt förslag till ny partiledare, så var utgången given. Spännande kan det möjligen bli när vi börjar märka om det blir någon skillnad när Anna Kinberg Batra blir partiledare.
De beskeden fick vi inte i går. Visst talade hon om, i tämligen vaga och generella termer, om varför det inte gick bättre än det gjorde, för Moderaterna och för Alliansen i valet. Men hon avvek egentligen inte från Moderaternas tämligen försiktiga eftervalsanalys.
Till valet i mars lär det heller inte finnas tid och utrymme för några omvälvande förändringar och drastiskt nytänkande. Men det finns ändå stoff för att ägna timmar och dagar åt spekulationer om vad det här kommer att innebära för Moderaterna i valet.
Å ena sidan är det ett problem att Moderaterna blivit av med de två ledare som åtnjuter det absolut högsta förtroendet och är mest igenkända – Fredrik Reinfeldt och Anders Borg. Å andra sidan är Anna Kinberg Batra inte så förknippad med Moderaternas stora tillbakagång i valet.
Å ena sidan kan Anna Kinberg Batra inte luta sig mot åtta års erfarenhet av regeringsarbete. Å andra sidan har hon varit gruppledare i den riksdag som nu verkar bli en mer central plats för den politiska beslutsprocessen.
Å ena sidan blir Anna Kinberg Batra den absolut färskaste partiledaren. Å andra sidan blir hon den partiledare som är minst förknippad med det ibland rätt småaktiga gnabbande som präglat politiken den sista tiden.
Det är omöjligt att veta om kalkylen slutar på plus eller på minus.
Även om tiden är kort tror jag att det är viktigt att Anna Kinberg Batra tar valförlusten på allvar och adresserar de frågor där väljarna ansåg sig få ofullständiga eller dåliga svar. Det går inte att komma släpande med exakt samma kampanj en gång till och hoppas på att väljarna ska återvända endast på grund av de senaste månadernas oreda under Stefan Löfvens regeringstid.
Då gäller det att visa på vilja till förändring, med grundad i en övertygelse om hur ett gott samhälle ska byggas. Då gäller det att ta matchen i välfärdsfrågorna med de röda och gröna partier som hävdar att "något har gått sönder" i det land som faktiskt klarat både ekonomi och välfärd genom finanskriser och lågkonjunktur. Då gäller det att stå upp för företagen i välfärden, samtidigt som man tar kontroll- och kvalitetsfrågorna på allvar. I både kommunal och privat sektor. Då måste man på allvar ta i migrations- och integrationsfrågorna och åtminstone ta ut en färdriktning mot de tuffa reformer som behövs för att Sverige uthålligt ska förbli ett öppet och välkomnande land.