Efter en kylig vår upplever vi nu lite varmare och drägligare temperaturer. Även om vinden från havet kan vara väldigt kylig i maj även soliga dagar.
Företagsklimatet ter sig mer långvarigt bottenfruset. Svenskt Näringsliv lättade i går på förlåten och delredovisade de enkätsvar som ska bli en del av höstens årliga ranking av kommunernas företagsklimat. Någon kommer säkert att tolka in ett trendbrott i att det allmänna betygsomdömet om Region Gotlands företagsklimat stigit från 2,60 till 2,68. Men betänk då att snittbetyget som fastlänningar ger sina kommuner är 3,36.
Gotlänningarna var som mest positiva till företagsklimatet 2010, då betyget var 3,08. Som av en händelse är det samma år som de rödgröna tog över fögderiet av Gotland.
Är det inte så att gotlänningarna är ovanligt snara att beklaga sig över sakernas tillstånd? Nej, i så fall skulle väl detta avspegla sig även på omdömet om Sveriges nationella företagsklimat.
Snittet för riket, för betyget på det nationella företagsklimatet, är 3,19. Det är i sig alarmerande, för betyget har aldrig varit lägre sedan mätningarna påbörjades år 2008.
Gotlänningarna sätter betyget 3,07. En skillnad på 0,12.
Den genomsnittlige fastlänningen ger ett bättre betyg till sin kommun än till företagsklimatet i nationen som helhet. På Gotland är det tvärt om. Här får det nationella företagsklimatet ett betydligt bättre betyg än Regionens.
Men det går ju ändå rätt bra för Gotland just nu. Gör det inte? Jo, men en ansenlig del av förklaringen består i nya jobb i olika typer av offentlig tjänst. Och vad företagandet beträffar finns det ju (tack och lov) andra värden och drivkrafter att verka just på Gotland, än företagsklimatet. Men det är illavarslande när så många som en femtedel av företagarna uppger att de övervägt eller överväger att lämna ön.
Det är en hög andel. Särskilt som många företagare på Gotland, exempelvis i besöksnäringen, driver verksamheter som svårligen eller omöjligen låter flytta på sig. De är bundna till platsen.
Det är, tror jag, en önskan om att verka och vara på Gotland som räddar ön från att känna av de fulla konsekvenserna av företagsklimatet. Föreställ er då vilken utveckling vill skulle kunna ha, utan den kvarnstenen om halsen. Det väcker hopp. Å andra sidan är mer än tio år av fruktlösa försök att radikalt förbättra Gotlands ranking en betydande källa till frustration. Ska det verkligen vara så svårt att få till ett företagsklimat som åtminstone är i nivå med genomsnittet på fastlandet?