Klockan 13.30 i dag, på Rosenbad, samlas åter alla riksdagspartierna (utom SD) för att diskutera åtgärder med anledning av flyktingkrisen. Och de samlas i en ganska speciell situation. Det politiska landskapet har ändrats.
Decemberöverenskommelsen har havererat. Samtidigt noterade Socialdemokraterna 24,6 procent i den Sifoundersökning som presenterades i söndags. Det är riktigt usla siffror. Lika dåliga som Håkan Juholt hade för några år sedan, strax innan han tvingades avgå som partiledare.
Socialdemokraterna framstår samtidigt som handlingsförlamade och idélösa inför hur flyktingskrisen ska hanteras. Stefan Löfven ägnar sig mest åt att recensera resten av Europa, som han inte tycker tar sin del av ansvaret. Och det kan han ju ha rätt i. Utan att det på något sätt påverkar verkligheten.
Det har gått så långt att ledande socialdemokratiska kommunpolitiker – som Lars Stjernkvist i Norrköping, Göran Dahlström i Katrineholm och Jonas Nygren i Sundbyberg – i tidningen Dagens Industri uppmanade sitt parti att anamma en rad förslag som Moderaterna har lagt fram. Att återinföra gränskontroller, begränsa anhöriginvandringen och tillfälliga istället för permanenta uppehållstillstånd (liksom i övriga europeiska länder).
Detta är dessutom förslag från Moderaterna som i helgen blev skarpare, eftersom de bekräftades och antogs av partistämman.
Nog känns det som att det borde finnas förutsättningar för Moderaterna och Socialdemokraterna, plus ett par andra partier, att nå en uppgörelse över blockgränsen när det gäller migrationsfrågorna och flyktingskrisen. Socialdemokraterna är pressade och de påstår sig vilja bryta upp blockpolitiken. Här har de en chans att göra det. Men även om en sådan uppgörelse kan nås så väcker den nya frågor.
Det behövs fortfarande radikala åtgärder för att bereda nykomlingar tillträde till arbetsmarknad och bostadsmarknad. En sådan uppgörelse ter sig mycket avlägsen. Vad händer om Sveriges stora flyktingmottagande blir början på ett nytt stort utanförskap? Det borgar i så fall för stora problem i framtiden, som bara blir svårare att lösa och hantera ju längre tiden går.
Vad händer i regeringsfrågan om S och M gör en stor överenskommelse i migrationspolitiken som ratas av Miljöpartiet och Vänsterpartiet? Spricker regeringen? Blir det nyval eller försöker Socialdemokraterna på egen hand? Finns det förutsättningar för Socialdemokraterna att agera som en vågmästare och regera genom att söka stöd både åt vänster och åt höger?
Men även om en bred uppgörelse om hur flyktingkrisen ska hanteras inte löser alla problem, och kanske skapar några nya, så är det ändå vad situationen kräver. Oavsett spelteoretiska resonemang om vilka partier som kan gynnas eller missgynnas av en sådan uppgörelse.