Regeringen är svag. Men det innebär tyvärr inte att oppositionen är stark. Tvärt om. Och det beror bara delvis på Moderaternas ledarskifte.
Det går inte att förneka att alliansregeringens andra mandatperiod var betydligt slakare än den första. Delvis berodde det på att man var en minoritetsregering som inte helt kunde lita på riksdagen. Men det var också så att maktutövningen tog uppmärksamhet från idéutvecklingen. I valrörelsen 2006 och under de första regeringsåren kände man verkligen att borgerligheten hade driv och en idé om ett bättre Sverige. Valrörelsen 2014 var mer inriktad på gårdagen och nuet, än på framtiden och på en agenda av förändringar. Och än så länge har man ju inte känslan av att den korta tiden i opposition vitaliserat borgerligheten.
Timbros vd Karin Svanborg-Sjövall skrev i ämnet i en debattartikel i Expressen i går:
http://www.expressen.se/debatt/svensk-borgerlighet-utan-krismedvetande/
Men visst bidrar även Moderaternas ledarskifte till att oppositionen är så svag mot en svag rödgrön regering. Men hur starka blir Moderaterna när man väl är klara med den process vars resultat redan verkar klart? Ska Anna Kinberg Batra bli den som blåser nytt liv i borgerligheten?
Helst skulle jag ju i det här sammanhanget tala om vad hon står för politiskt. Men det är svårt att göra det, för jag vet inte. Som gruppledare i riksdagen har hon väl på senare år mer varit inriktad på att stoppa självständig idéutveckling hos andra, snarare än att själv ägna sig åt det. Och hittills har ju Moderaternas val av ny partiledare tyvärr inte handlat ett enda dugg om politik. Åtminstone inte vad en utomstående har kunnat skönja.
När man inte kan basera sin bedömning på det som är viktigast – politik och värderingar – ja då tvingas man ju försöka bilda sig en uppfattning på andra intryck. Hur gick det exempelvis i måndags, när Alliansens skuggbudget skulle presenteras?
Jag vet vad Johan Croneman tycker. Han är en av Dagens Nyheters absolut bästa skribenter. Han har inte alltid rätt, men är ofta rolig och läsvärd. I gårdagens tv-krönika var han väldigt tydlig.
”Anna Kinberg Batra (M) inledde med att läsa innantill – i tio minuter. Jag tycker rakt av illa om politikerförakt som bygger på antiintellektualism (som Sverigedemokraterna) – men att komma ut till ett av sitt livs största och viktigaste politiska ögonblick och stirra ner i ett papper i tio minuter var ingen så kallad höjdare. [...] Anna Kinberg Batras inledning gränsade faktiskt till politisk misär. Fredrik Reinfeldt och Anders Borg har ju rätt så fegt (?!) lämnat det sjunkande skeppet, men först när man ser en komplett övergiven och utspilld Anna Kinberg Batra förstår man omfattningen av den moderata katastrofen.”
Vill du, så kan du själv bilda dig en uppfattning här:
http://www.svtplay.se/klipp/2461750/alliansen-presenterar-sin-skuggbudget
Cronemans nedgörning fick mig att titta en andra gång. Kul var det inte. Men så extremt illa var det inte heller. Svenska partiledare brukar inte heller belönas för rolighet och straffas för tråkighet. I så fall hade Göran Hägglunds kristdemokrater varit betydligt fler och Stefan Löfvens socialdemokrater betydligt färre.
Men jag tvingas också konstatera att Anna Kinberg Batra hittills verkar mer tyngd än upplyft av stundens allvar, sedan hon halvt om halvt tog över efter Fredrik Reinfeldt. Hon har kanske redan gjort vad som krävs för att klara Moderaternas slutna kröningsprocess. Men vad väljarna och politiken beträffar, har hon fortfarande mycket kvar att visa och bevisa.