Det är väl bara att erkänna. Bryggerier och alkohol har ett litet skimmer över sig. Jag har varit på studiebesök både på destillerier i Skottland och bryggerier i Sverige och utomlands. I övrigt tillhör inte studiebesök på produktionsanläggningar till de vanligare fritidssysselsättningarna.
Därför måste jag vara lite vaksam på mig själv när det gäller bryggeriplanerna där den gamla hamnterminalen i dag står. Det gäller att ifrågasätta den där första spontana reaktionen. Den där instinkten att bejaka utan att tänka efter – bara för att det är ett bryggeri. Det finns motargument. Som det faktum att marken måste saneras innan man kan bygga.
Jag tycker att det mesta talar för att Region Gotland bör medverka till att bryggeriet kommer till stånd. Visserligen kostar det mer att sanera än vad Region Gotland kan få ut av att sälja tomten. Men måste inte tomten hur som helst saneras, nu eller senare, och kan inte Region Gotland få delvis kostnadsteckning genom att sälja till ett bryggeri som tycks vara berett att åtminstone betala mer än marknadspris för att få bygga det just där?
Dessutom får Regionen bland annat en ny produktionsanläggning, en arbetsgivare som behöver nyanställa, en besöksattraktion och ett skyltfönster för bland annat gotländska livsmedel.
Vad händer om det inte blir något bryggeri i hamnen? Jag vet inte, men jag ser två olika scenarier. Kanske blir det ingen investering alls och ölet bryggs någon annanstans. Mer sannolikt är nog att Spendrupsägda Gotlands bryggeri väljer att bygga någon annanstans på ön. En renodlad produktionsanläggning. Inte en besöksattraktion. Inget skyltfönster. Ingen restaurang. Och färre nya arbetstillfällen. Och kvar i hamnen står en trist byggnad på förgiftad mark som någon gång måste saneras.
I dagens GA kan man läsa om hur planerna på ett bryggeri långsamt rör sig framåt, i samtal mellan Regionen och Gotlands bryggeri. Det gläder mig och jag hoppas att man når en överenskommelse i tid. Annars är det ett försuttet tillfälle.