Nu ska han basa över ett par dussin istället för en verksamhet med tusentals anställda. Ingen skam i det. Tvärt om. Jan Björinge har fått nytt jobb och ger sig i kast med en helt ny karriär. Det var väl mest därför jag av nyfikenhet gick till presskonferensen hos Visby Tunga Fordon AB i går, där Björinge tar över som vd. Det är tänkt att han om sisådär ett och ett halvt år ska lämna över till en ny internrekryterad vice vd – Magnus Olsson. Det började ägaren, försäljningschefen och avgående vd Örjan Larsson med att berätta.
Jag ska väl inte påstå att Jan Björinge såg alldeles bekväm och hemma ut, i sin fina nya röda företagsjacka. Men han är ju ny i branschen, så det är egentligen ett helt annat intryck jag tar med mig därifrån.
Örjan Larsson talade om hur han själv kom till företaget i och att Flextronics lade ner på ön. Magnus Olsson jobbade på P 18 när regeringen avvecklade regementet. Och Jan Björinge – tja, han blev friställd när Åke Svensson lade ner. Så att säga.
Alla tre kommer från stora verksamheter – två offentliga och en privat – och de har funnit nya sysselsättningar när de gamla har försvunnit. De har stannat kvar på ön i en situation där många andra skulle ha valt att flytta.
Det säger ett par olika saker.
För det första är det ett näringsliv som är sammansatt av många olika mindre men livskraftiga och duktiga företag som innebär verklig trygghet för en region. Då ligger inte alla ägg i samma korg. Då minskar risken för omfattande friställningar i ett hårt slag, som Gotland råkat ut för några gånger.
För det andra är det värdefullt om man har ett näringsliv som förmår ta vara på personer som har mycket att bidra med men av någon anledning har blivit utan jobb. Tänk om alla försvarsanställda hade försvunnit från ön när regementena försvann. Tänk om vi hade haft ett mer omfattande och dynamiskt näringsliv som hade kunnat erbjuda attraktiv alternativ sysselsättning för fler.
Det går inte bättre för Gotland än vad det gör för öns näringsliv. Företagsklimatet är Regionens viktigaste fråga.