Det lilla bulhuset vid Södertorg ska nu tydligen kunna rivas för att lämna rum för ny bebyggelse. Det står klart sedan Mark- och miljööverdomstolen i fredags lät meddela att den inte ger prövningstillstånd. Byggnadsnämndens beslut gäller, således.
Själv tycker jag att byggnadsnämndens beslut var och är rimligt. Regionantikvarie Maria James är av en helt annan mening, som hon gav uttryck för i lördagens GT:
– Det är förödande för innerstadens kulturvärde.
Hur kommer det sig att just detta bulhus av ungefär 500 i innerstaden har ett så oerhört stort värde att dess demontering kan beskrivas som "förödande".
I ärlighetens namn tror jag inte att det förhåller sig riktigt på det sättet. Jag tror Maria James ser det som viktigt att skydda varje bulhus, för att bygga ett starkt skydd för allihop. Hon säger ju också till GT att:
– Det här kan öppna för fler som vill ha bort den här historiska bebyggelsen.
Jag kommer då genast att tänka på Naturvårdsverkets agerande då Björn Ulvaeus ville bygga en studio på Furillen inom strandskyddat område. Verket kämpande envist och ihärdigt mot studion, men inte för att just det projektet skulle vara så förödande utan därför att man ville stämma i bäcken och statuera ett exempel som skulle stärka skyddet för strandskyddet runt hela Gotland.
Naturvårdsverk och regionantikvarier har som helt överskuggande intresse att skydda de värden de själva är sysselsatta med. Om de tolkar sitt uppdrag så att varje ingrepp som påverkar deras ansvarsområden måste bekämpas, för att inga farliga prejudikat ska skapas.... Ja, då måste det naturligtvis vara så att de slutgiltiga besluten fattas av någon annan som förmår väga olika intressen mot varandra på ett ansvarsfullt sätt.
Jag hoppas och tror att byggnadsnämnden i sin fortsatta gärning kommer att göra fullkomligt klart att det inte är någon öppen säsong på bulhus i innerstaden, även om de råkar vara lite oansenliga, gistna och nedgångna.