Näcken i Vattenfall

Näcken, även kallad Strömkarlen. Kan lägga felan åt sidan och fokusera på tumskruvarna.

Näcken, även kallad Strömkarlen. Kan lägga felan åt sidan och fokusera på tumskruvarna.

Foto: FREDRIK SANDBERG / TT

Ledare Gotlands Allehanda2016-09-28 06:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.

Näcken är ett nordiskt mytologiskt väsen som sägs locka till sig människor för att dränka dem. Men dagens strömkarl (som Näcken också kallades) behöver inte ens locka till sig folk. Gemene man är redan gisslan i ett fast grepp, placerad där av staten och, sedan en dom i mars i fjol, av högsta förvaltningsdomstolen. Domen gav de bolag som äger elnät i Sverige närapå oinskränkta möjligheter att höja sina nätavgifter. Avgifter som konsumenten inte kan komma undan utan att flytta. Bara för att bli gisslan hos något annat elbolag.

Vad tror ni domen har fått för konsekvenser? Rätt gissat. Elbolagens nätavgifter har skjutit i höjden. SVT har granskat hur utvecklingen sedan januari 2015, en period då inflationen har varit i princip icke existerande. Eljättarna Ellevio (tidigare Fortum) och Vattenfall har höjt sina avgifter med 18 respektive 16 procent. Eon har varit något mer återhållsamt. Höjningarna har begränsat sig till 12, 11 respektive 2 procent i tre olika delar av företagets verksamhet (Norr, Söder och Stockholm).

Det kommer inte att sluta där. Avgifterna kommer att fortsätta stiga. Johan Lindehag, vd för Ellevio, säger till SVT att:

– Det kommer att bli prishöjningar de närmaste åren också.

Och på Gotland? Tja, Geab, där Vattenfall är huvudägare, höjde priset med 12 procent bara vid årsskiftet.

Staten borde vara den som garanterar en elmarknad där konsumenterna inte är rättslösa och hjälplösa offer för nätbolagens godtycke och monopolistiska girighet. Men samtidigt är ju staten ägare av Vattenfall, som skär guld med täljkniv (när man inte förslösar guldet i vettlösa affärer på kontinenten). Kan omsorgen om statsfinanserna vara skälet till att regeringen inte lagt två strån i kors för att skydda landets elabonnenter mot konsekvenserna av domen i högsta förvaltningsdomstolen? Vad ska man annars tro?

Hur stor betydelse har det egentligen att man kan välja elleverantör, för att spara några kronor på marginalen, om man exempelvis bor i en lägenhet där abonnemangsavgiften, som man inte kan påverka, är mycket större än kostnaden för den förbrukade elen?