Sent i går eftermiddag, vid en tidpunkt då många arbetsplatser av någon anledning står tomma en fredag, så slogs jag av en tanke. Det händer ibland. Det var när jag surfat in på Naturvårdsverkets hemsida för att läsa ett pressmeddelande om hur ”Förslag på nya Natura 2000-områden på Gotland lämnas till regeringen”.
Det gick oväntat snabbt.
Tanken som slog mig var ungefär: Men alla andra förslag från alla andra länsstyrelser? Vad med dem?
Jag ringde presschefen på Naturvårdsverket, Anneli Nivrén. Hon sade något i allmänna ordalag om att hon trodde att verket behandlar och skickar vidare förslagen till regeringen i den ordning som de kommer in. Men hon hänvisade vidare till Stefan Henriksson, handläggare sektionen för vägledning om värdefull natur. Som jag inte fick tag i, men som svarade via mejl:
”Vi lämnar detta redan nu eftersom vi alltid försöker att jobba skyndsamt. Vi vill även hjälpa till att skapa tydlighet i de pågående processerna samt ge regeringen gott om tid att bereda ärendet. Dessutom, eftersom frågan har väckt så mycket debatt och intresse vill vi fatta ett så snabbt beslut som möjligt för att undvika osäkerhet och otydlighet längre tid än nödvändigt.”
Jag trålade genom Naturvårdsverkets alla pressmeddelanden men hittade inga andra län och inga andra Natura 2000-förslag. Jag letade igenom pressmeddelanden från länsstyrelserna i – i tur och ordning – Skåne, Hallands, Jönköpings, Kronoberg och Kalmar län. Inga ivägskickade Natura 2000 förslag. Inget om Natura 2000 alls i år. Det var först när jag vände söder ut igen, till länsstyrelsen i Blekinge, som jag hittade ett pressmeddelande från 12 februari om att man planerade att skicka förslag om en handfull nya Natura 2000-områden till Naturvårdsverket ”senast den 27 mars 2015”. Det var i går det.
En sådan skillnad mot länsstyrelsen på Gotland som redan 17 mars, tidigare än planerat, skickade ut ett pressmeddelande om hur:
”Länsstyrelsen har gått igenom och diskuterat de inkomna synpunkterna för att se vilka som föranlett någon förändring i förslaget. Vi är nu klara och lämnar i dag in förslaget, tillsammans med allt övrigt material i ärendet, till Naturvårdsverket för sammanställning.”
Ett pressmeddelande där landshövdingen också ”beklagar att tiden upplevts så knapp”.
Den 11 mars besvarade miljöminister Åsa Romson (MP) en skriftlig fråga från riksdagsmannan Jens Holm (V) om hon inte kunde ta och snabba på Natura 2000-processen eller på annat sätt skydda naturområden på norra Gotland som ”hotas av exploatering”.
Jo, tyckte miljöministern, där finns ”skyddsvärda naturområden”, men:
”Länsstyrelsens arbete är i sin slutfas och jag anser inte att det nu är möjligt att förkorta redovisningstiden.”
En sådan tur för miljöminister att det finns myndigheter – länsstyrelsen och Naturvårdsverket – som kan arbeta så effektivt att just förslaget för nya Natura 2000-områden på just Gotland kunde skickas in till regeringen redan i går, långt före schemat.
Jag kan ju inte påstå annat än att intrycket förstärks av att länsstyrelsen och Naturvårdsverket (och delar av regeringen) inom ramen för Natura 2000-arbetet samverkar om att begränsa villkoren för stenindustrins framtida existens.
Till saken hör att Naturvårdsverket inte skickade länsstyrelsens förslag helt ograverat. Två områden undantogs tills vidare. Något som landshövdingen kommenterade i sin veckokrönika på länsstyrelsens hemsida:
”En stor förändring i underlaget som gick till Naturvårdsverket var just den öppning kring det stora området Filehaidar, som är av stort intresse för kalkindustrin. Det såg dock NV som nu när man skickar förslaget vidare till regeringen just undantar områdena Filehaidar och Trelge.”
Filehaidar? Det kan vara viktigt för Cementa, det. Stenindustrins största arbetsgivare på Gotland.
Varför gör Naturvårdsverket så? I pressmeddelandet hänvisar man till ”vetenskapliga skäl”.
Men nog avger det en doft av politik.