Är det fler som vistas på Gotland än som är skrivna här? Även under den här tiden på året, utanför den så kallade högsäsongen? Det är lätt att få det intrycket. Speciellt på ställen som det där jag i går befann mig, Stortorgdagen i Hemse. Även om besökarna var färre än vanligt, kanske på grund av den kalla blåsten, så var evenemanget ändå väldigt välbesökt med tanke på omständigheterna.
Frågan har aktualiserats av centerpartisten Gunnel Lindby, som vill jaga deltidsgotlänningar som skulle kunna (eller borde) bosätta sig här. Ett förslag som orsakat debatt, bland annat på helagotland.se.
Men jag tror, av flera skäl, att hon misstar sig på hur viktigt detta vore för Region Gotlands ekonomi.
För det första är folkbokföringen inte Regionens ansvar, utan Skatteverkets. Åtminstone jag skulle protestera om Region Gotland började spendera skattepengar på att undersöka (och spana på?) svenska medborgare, i en frivillig, irreguljär, parallell, regelvidrig, olämplig och potentiellt kränkande myndighetsutövning.
För det andra tror jag att resultatet skulle bli litet. Lagstiftningen tillåter faktiskt att man tillbringar en stor del av året på en adress man inte är skriven på, så länge man har lika starka argument för att vara skriven på en annan adress där man också bor. Vilket lär vara fallet för många av dem som Gunnel Lindby tror ska gå att tvångsskriva på Gotland. Fler tillbringar tid på Gotland än som är skrivna här, men det innebär ju inte att de BORDE vara skrivna här.
För det tredje finns det, om man bor på Gotland, trots kommunalskatten vissa skäl att också vara skriven här. Man slipper krångel i kontakten med vården och andra viktiga aspekter av Regionens verksamhet. Billigare färjebiljetter. Lägre försäkringspremier på bilförsäkringen, jämfört med exempelvis Stockholm. Och så vidare.
För det fjärde innebär det kommunala skatteutjämningssystemet att vinsten blir liten, även om Regionen skulle vara framgångsrik i att hitta medborgare att tvångsskriva på Gotland. Systemet är komplicerat, men kan enkelt sammanfattas med att det syftar till millimeterrättvisa. Kommuner med många höginkomsttagare och stora skatteintäkter får lämna ifrån sig pengar. Kommuner med många låginkomsttagare, små skatteintäkter och många resurskrävande invånare får mycket extrapengar. Genom stordriftfördelar blir det något enklare för Region Gotland att lösa sina uppgifter, om invånarna blir fler och bor tätare. Men för Regionens ekonomi spelar det egentligen ingen roll om nykomlingarna har stora eller små inkomster. Större skatteintäkter innebär ett motsvarande bortfall från utjämningssystemet. En olycklig bieffekt av detta är att en kommun – ur ett snävt och kortsiktigt kommunekonomiskt perspektiv – har litet intresse av att förbättra exempelvis företagsklimatet.
Slutligen finns det ytterligare en anledning att inte jaga nya medborgare med lagboken som verktyg. Hur deprimerande vore det inte om tvångsrekrytering skulle bli en central del av Regionens försök att öka invånarantalet? Hur förödande vore det inte för vår självbild? Hur förödande vore det inte för andras bild av Gotland? Oavsett om jakten blir framgångsrik eller pinsamt resultatlös.
Det finns många åtgärder att vidta för att fler ska flytta till Gotland, oavsett om de i dag är deltidsgotlänningar eller heltidsfastlänningar. Det handlar om att successivt arbeta för att den gotländska skattesatsen ska bli mindre avvikande jämfört med attraktiva fastlandskommuner. Om en god arbetsmarknad och ett gott företagsklimat. Och det handlar om möjligheten att finna eller skapa ett gott boende på ön. För att nämna några helt centrala faktorer.
Gotland är ingen avfolkningsbygd, trots företagsklimatet och kommunalskatten. Vi borde ha förutsättningarna att bli en bygd med tillväxt.