Regionjuristen Lisa Etzner, redovisningskonsulten Lena Simonson och Håkan Onsjö klev av Moderaternas förbundsstyrelse, efter att den regionala förbundsstyrelsen fick ansvarsfrihet av den regionala stämman, trots en förskingring. Gotlandsmoderaternas förbundsordförande Jesper Skalberg Karlssons kommentarer till Helagotland kunde uppfattas som något lättsinniga:
– Det är alltid tråkigt när ideella krafter försvinner.
Har du förståelse för deras ställningstagande?
– Ja, om en stämma tar beslut som man känner att man inte kan acceptera så.
Men allvaret tilltar undan för undan. Nu har ytterligare ett par ideella krafter försvunnit. Ayman Aboulaich pausar sitt partiengagemang. Han är angelägen om att poängtera att det beror på överbelastning och inte på stämmans beslut. Men det är ju ändå ett avbräck när en god rekrytering hoppar av efter så kort tid.
Charlotte Criwall anger däremot stämmobeslutet som en av två anledningar till att hon begärt att lämna regionfullmäktige.
Inget av partierna på Gotland flödar över av goda krafter. Alla önskar de sig förmodligen en bättre rekrytering av engagerade och samhällsintresserade kandidater för uppdrag inom regionpolitik och partiorganisation. Därför är det naturligtvis ett allvarligt problem när ett parti hamnar i en situation där kraft efter kraft lämnar uppdrag, eller till och med väljer att lämna partiet helt och hållet.
Alla dessa avhopp – de fem som nämns ovan och de som inträffade redan tidigare – behöver behandlas med större krisinsikt än ett konstaterande att det är "tråkigt".
Kanske finns en sådan insikt, bakom kulisserna. Det kan bara någon som är involverad i Moderaternas inre liv svarar på. Men från utsidan har vi inte sett mycket av självkritik och ödmjukhet eller analys och omprövning. Och utsidan är ju ganska viktig för politiska partier som förutom rekryteringar även söker förtroende och stöd från allmänheten.