Meit Fohlin (S), regionstyrelsens ordförande, förklarade i går för helagotland.se varför hon inte vill följa finansminister Magdalena Anderssons rekommendation att sluta ge pengar direkt till tiggare. Det beror tydligen bland annat på Meit Fohlins omtanke om sig själv:
"Det är svårt för mig att bara passera."
Om varje handling baseras på det som känns bäst för stunden – utan att man analyserar situationen och utan att man tar hänsyn till oönskade följder av att följa minsta emotionella motståndets väg – så kan det få förfärliga konsekvenser.
Hjärtat måste vara med i politiken. Men det är minst lika viktigt att hjärnan är med.
Hon tycks också ha missuppfattat något helt centralt, när det gäller de kommuner som försöker hitta lagrum för att stävja tiggeriet i den egna kommunen. Meit Fohlin sade nämligen i samma intervju:
– Jag har svårt att se hur man kan bekämpa fattigdom genom att sätta in lokala förbud i gaturummet.
Vem i hela friden har sagt att tiggeriförbud ska bekämpa fattigdomen? Det är inte alls syftet. Det är inte den måttstock som ska användas för att fälla omdömen om tiggeriförbud.
Tiggeriförbud ska motverka den människohandel och den brottslighet som ofta följer med tiggeriet. Förbudet ska freda gatumiljön åt medborgarna och åt de företagare vars portar i dag används av tiggare.
Tiggeriförbud löser inte problemet med fattigdom. Det gör inte tiggeriet heller. Men att låta tiggeriet fortgå cementerar en destruktiv livsstil som låter utanförskapet gå i arv från generation till generation. Ett utanförskap och ett underläge som somliga har utnyttjat för att förslava tiggare. Som Magdalena Andersson sade:
– Alla som ger till tiggare ska veta att man riskerar att bidra till människohandel.
Fattigdomen får bekämpas med andra metoder. Förslagsvis genom att stödja de organisationer som försöker hjälpa Balkans fattiga där de bor och där de har sina anhöriga.
Så varför förespråkar Socialdemokraterna inte ett nationellt tiggeriförbud? Jag vet inte. Jag förstår det inte. Bland annat finansministern har försökt förklara, men jag tycker inte att hon lyckas. Om polisen inte klarar av att upprätthålla de lagar som stiftas, innebär det inte att det är lagen som är problemet. När polisen inte lyckas beivra brott i tillräcklig utsträckning, så är det inte legalisering som är lösningen.