Jag tycker att det är trevligt och värdefullt för stadsbilden att det finns en grön zon fri från bebyggelse utanför muren runt Visbys innerstad. Men det är också helt i sin ordning att man kan gå ut genom Österport till en gågata och affärsgata med bebyggelse ända upp intill muren. Det har också ett värde att innerstaden någonstans hänger ihop med staden utanför murarna. Även om mycket skulle kunna göras för att göra dessa kvarter mer inbjudande och innehållsrika.
Problemet är att de som vill göra något stöter på patrull. Helagotland.se intervjuade i går Tino Goetze som äger bolaget som vill bygga lägenheter ovanpå Åhlénshuset. Planer som utvecklats långsamt sedan de aviserades redan då fastigheten förvärvades år 2014.
Först var underhandskontakterna med Region Gotland sega. Trots att representanter för Regionen deklarerat sig som i grunden positiva till projektet, så bodde djävulen tydligen i detaljerna. För snart ett år sedan sade en tålamodsprövad Tino Goetze att:
– Jag får nog sälja den fastigheten. Det är en sorglig historia, vi får nog lägga ned för det verkar vara totalstopp.
Men under året fick ombyggnadsplanerna för ett högre Åhlénshus äntligen klartecken av Region Gotland. Sedan dess är det istället länsstyrelsen som ställt sig i vägen för den nya detaljplanen, eftersom fastigheten ligger nära världsarvet. Ärendet är på väg upp i förvaltningsrätten för avgörande.
Ärligt talat förstår jag inte länsstyrelsens invändningar. Vid Östercentrum går ju bebyggelsen ändå ända intill muren. Måste den bebyggelsen vara så låg att den omöjligen kan skymtas från insidan av muren, eller vad är problemet? Innerstaden ska väl vara en omhuldad miljö som är hjärtat i en levande stad, men det innebär ju inte att den miljön behöver behandlas som om det vore platsen för en permanent filminspelning av något medeltida kostymdrama. I så fall finns det ju ändå en hel del moderna inslag på insidan av muren som omöjliggör planerna på en sådan fantasivärld.
De där 2,5 våningarna Goetze vill lägga på Åhlénshuset är en väldigt modest plan, som dessutom är tröskad med Regionen. Vad mig anbelangar hade de extra våningarna gärna fått bli fler än så, utan att jag kan hitta på några relevanta invändningar som har med världsarvet att göra. Tvärt om tycker jag att det kan ligga ett värde i att stadsbilden utanför muren kan vara radikalt annorlunda än innanför.
Har innerstaden skadats av flervåningshusen vid Södercentrum eller på Galgberget? Näppeligen. 2010 försökte landshövdingen till och med använda världsarvet som invändning mot höghuset på Snäck. De som ser sig som Gotlands museiväktare famlar efter närmaste och mest lättanvända tillhygge, även när det inte är relevant.
Tino Goetze prioriterar tills vidare ett annat byggprojekt. Om Åhlénshuset säger han:
– Det kommer att bli jäkligt tungrott när man inte accepterar 2,5 plan från länsstyrelsen. Jag tror att de kommer få ge sig i rätten.
Jag hoppas att han har rätt. Men jag förstår inte att det behövde gå så långt som till rätten ännu en gång.