Arlas vd i Sverige heter Henri de Sauvage Nolting. Han hänger löst. Han har inte ens sitt namn med sig. Henri de Sauvage Nolting låter som någon direktör som vore en lämplig motståndare till Jönssonligan.
Han har dessutom ett antal fakta emot sig, framgrävda av SVT:s Uppdrag granskning. I skrivande stund är förmodligen inte alla fakta på bordet än. Men det är uppenbart att det bondeägda företagets ledning har tillåtit sig en del furstliga vanor. Eller ska vi kalla dem för fackliga?
Hittills kända övertramp är kanske inte värre än att en ordinär storföretagsledning skulle kunna överleva dem. Men för det första är Arla inte ett ordinärt företag. Det är ett bondeägt företag och vidlyftiga vanor är därför särskilt illa sedda av ägare som ofta har det kämpligt att överhuvudtaget överleva som mjölkproducenter. Allt för många tvingas också att ge upp.
För det andra var Arlas förtroende redan skadat bland Sveriges bönder. Det finns en misstänksamhet gentemot Arla, som bland annat kom till uttryck i artiklar i Dagens Nyheter i somras. En känsla av att Arla medvetet försöker svälta ut de små producenterna, vilket skulle underlätta Arlas distribution från gårdar till mejerier.
Arlas internationella expansion har också inneburit att företaget blivit mindre svenskt. Bara omkring en fjärdedel av Arlas medlemmar är i dag svenska mjölkbönder och de svenska producenterna är dessutom i genomsnitt betydligt mindre än de danska medlemmarna.
Så Arla har gått från att vara de svenska mjölkböndernas företag till att bli en internationell koncern. Det känns nog inte som att mjölkbönderna har makten över Arla, utan snarare som att Arla har makten över mjölkbönderna. Och det finns inget stort förtroende för att Arla använder denna makt för goda syften. Vem är det som mjölkar vem?