Gunnar Strömmer var en mycket kompetent, välargumenterande, empatisk och sympatisk ordförande för Moderaternas ungdomsförbund i slutet på 90-talet. Redan då tänkte jag på honom som en framtida partiledare. Men han tog en annan väg. Han valde en civil karriär som jurist utanför partipolitiken, en karriär som ändå präglats av ett mycket stort samhällsengagemang.
Efter att under 2001 ha arbetat i Washington USA för Institute for Justice, så återkom han till Sverige och använde sina erfarenheter för att starta Centrum för rättvisa, en organisation som tog sig an enskilda medborgare och hävdade deras rättigheter i kamp mot myndigheter, kommuner och staten. I flera uppmärksammade rättsfall har Centrum för rättvisas kamp mot diskriminering, godtycke och rättsövergrepp varit mycket framgångsrik.
Efter nio år som chef för Centrum för rättvisa (2002 till 2011) så lämnade Gunnar Strömmer det operativa ansvaret för verksamheten för en egen advokatkarriär. 2013 utsågs han till årets svensk av nyhetsmagasinet Fokus.
Jag har genom åren många gånger tänkt att jag trots hans viktiga insatser på andra områden ändå saknat honom i politiken. Så det var med glädje jag såg att han inför valet 2014 åter började närma sig partipolitiken. I förfjol valdes han in i partistyrelsen. Och jag behöver väl inte hymla med att jag tyckte det var oerhört glädjande när han i går utsågs till ny partisekreterare för Moderaterna.
Är partisekreterare en viktig post? Det beror på vem som har den. De allra senaste årens partisekreterare har inte lämnat stora avtryck. Men många tidigare partisekreterare har betytt oerhört mycket för partiet och dess politiska utveckling. Per Schlingmann 2006 till 2010, till exempel. Gunnar Hökmark 1991 till 1999. Per Unckel 1986 till 1991. För att nämna tre av de mest tongivande.
Med rekryteringen av Gunnar Strömmer tror jag att den nye partiledaren Ulf Kristersson har skaffat sig bästa möjliga förutsättningar för att partiet ska kunna utveckla sin politik och attraktionskraft. Under gårdagens presskonferens sade Strömmer att han visserligen tar sikte på nästa års val, men att han också har mer långsiktiga ambitioner.
– Sverige behöver även en reformagenda för 5–10 år framåt.
Precis så. Välkommen tillbaka, Gunnar Strömmer. Du behövs.