Den medicintekniska ingenjören Julia Wazaifi berättade i gårdagens GA om hur hon efter tre månader på Gotland lyckats börja arbeta med vad hon utbildats för. Men vägen till praktikplatsen på Visby lasarett var belamrad med alltför många hinder. Hinder som kunde fått en mindre målmedveten person att ge upp.
Bland de asylsökande finns många med god utbildning och för både deras och vårt eget bästa är det viktigt att denna resurs kommer till nytta så fort som möjligt, gärna innan uppehållstillståndet är klart. Mattias Sippmanne från Arbetsförmedlingen påpekar att:
– Högutbildade nöjer sig inte med några månaders praktik. De vill bli anställda. Och får de inget jobb på Gotland söker de sig vidare.
Men det är verkligen inte så att utbildningsnivån bland de asylsökande genomgående är hög. För många står det mycket mer mellan dem och ett jobb, än byråkrati och bristande språkkunskaper. Vägen till ett riktigt jobb riskerar att bli mycket lång eller till och med ändlös, som den svenska arbetsmarknaden i dag är beskaffad. Expressen påminde i gårdagens ledare om att Sveriges meriter på detta område, att ge flyktingar tillträde till arbetsmarknaden, är usla.
”Ännu efter åtta år i landet arbetar bara var fjärde person heltid, enligt riksdagens utredningstjänst.”
För den som vill försöka förklara exempelvis kravallerna i Husby som spred sig till liknande områden, så finns det nog ingen viktigare faktor än detta utanförskap.
Ekonomifakta har, för flyktingar som anlände under 2014, beräknat det genomsnittliga antalet år av utbildning bland dem som är mer än 25 år gamla. Efter deras ursprungsländer så blev resultatet:
Iran, 7,8 år.
Syrien, 6,6 år.
Irak, 5,6 år.
Eritrea, 3,4 år.
Afghanistan, 3,2 år.
Somalia, data saknas.
Så vitt jag vet finns det ingen anledning att anta att utbildningsnivån är högre bland dem som anlänt under 2015 och 2016.
Om rödgröna politiker har en överdriven uppfattning om de asylsökandes utbildningsnivå, så kan det möjligen bidra till att förklara den totalt ansvarslösa inställningen att samhället inte alls behöver förändras för att dessa ska kunna integreras på arbetsmarknaden.
Det är oerhört allvarligt att de rödgröna vägrar inse vad som krävs. Om vi tidigare har haft problem med ett långvarigt och destruktivt utanförskap bland flyktingar med eller utan uppehållstillstånd, så riskerar den situationen att bli mycket värre nu, sedan Sverige tagit emot 162 877 asylansökningar bara under 2015 och ungefär hälften så många 2014.
Vad är statsminister Stefan Löfvens svar på denna utmaning. Ja, inte vill han reformera och öppna upp arbetsmarknaden. Den socialdemokratiska versionen av den svenska modellen ska försvaras till varje pris. Det han istället hade att komma med under sitt tal på första maj var 5 000 beredskapsjobb.
5 000!
Under en period som sträcker sig till år 2020.
2020!
Jag är uppriktigt orolig för hur det kan stå till med det svenska samhället om typ tio år, om de rödgröna får hållas.