När Mehmet Kaplan (MP) blev bostadsminister så kom den starkaste publika reaktionen från Nalin Pekgul, som tidigare varit riksdagsledamot för Socialdemokraterna och ordförande för partiets kvinnoförbund. Hon gick till storms mot Kaplans värderingar och politiska praktik i en debattartikel i Dagens Industri, och mot att han vid ett flertal tillfällen försvarat islamister. Anledningen till detta var – bland annat – en intervju Kaplan givit till turkisk media. Den 24 oktober 2014 berättade Pekgul för Expressen:
– Han sa att det är islamofobin som gör att folk åker till ISIS. Och han sa att moskéerna behöver massor med pengar. Då kände jag, ska han sitta på ett departement med en massa miljoner och ge pengar till sina kompisar runt här i förorterna, är det bara helt kört.
Kaplan, menade Pekgul, har en egen agenda.
– Hans dolda agenda är att han vill ha parallella samhällen. Han vill inte ha ett samhälle där kvinnor och män har samma frihet. Han vill ha religiösa friskolor. Och han skulle nog vilja ha religiösa vårdcentraler.
Mindre än ett och ett halvt år senare tvingas Mehmet Kaplan avgå som bostadsminister. Han har umgåtts alltför intimt med islamister, turkiska nationalister, postfascister – motståndare till den västerländska synen på demokrati. Han har yttrat sig alltför förgripligt om staten Israel, som han jämfört med det Hitlertyskland som försökte utrota judarna. Med mera.
Mehmet Kaplan har egentligen inte gjort något fel. Tycker Mehmet Kaplan. I samband med sin avgång framställer han det istället som att han straffas för att han har en ”bred kontaktyta”. Sin debattartikel i Expressen avslutar han med:
”Nu lämnar jag ett uppdrag, men jag lämnar inte på något sätt de värderingar jag står för. Jag är och förblir samma människa som jag hela tiden varit, både med mina goda sidor och med mina fel och brister.”
En artikel där han också skrivit att:
”För mig och Miljöpartiet är det fullständigt självklart att alltid ta avstånd från rasism, islamofobi, antisemitism och alla former av extremism, vare sig den är nationalistisk, islamistisk eller i någon annan form.”
Det är de etiketter han väljer att framhäva.
Men frågan är ju också vad man lägger in under dessa etiketter. Anser nu Mehmet Kaplan sig vara ett offer för någon typ av islamofobi? Det ligger nära till hands. För just den åsikten, att islamofobi ligger bakom kritiken mot Kaplan, torgfördes i söndags i SVT:s Agenda av Mohamed Temsamani, som är ordförande för Fifs (Förenade islamiska föreningar i Sverige) och partikamrat med Kaplan som ledamot för Miljöpartiet i kultur- och fritidsnämnden i Solna kommun. Och Kaplan har ju själv inte varit sen att vifta med islamofobikortet tidigare. Som när det gällde dem som väljer att lämna Europa för att ansluta sig till Islamiska staten.
Det blev nödvändigt för Stefan Löfven att göra sig av med sin bostadsminister. Tyvärr innebär inte det att han samtidigt plötsligt får en bostadspolitik värd namnet. Sverige står inför en oerhörd utmaning. En reglerad hyressättning har bidragit till att vi redan har bostadsbrist i varje kommun som inte ligger totalt i bakvattnet. Dessutom växer Sveriges befolkning snabbt, bland annat på grund av flyktingkrisen. Men regeringen har inga lösningar eller ens några förslag som kan åstadkomma någon radikal förändring.
Kaplans avgång löser bara ett litet problem för Löfven. Det problem Löfven själv skapade när han tillsatte Kaplan.