Jag skrev i gårdagens huvudledare om hur oerhört viktigt det är att nykomlingarna till Sveriges arbetsmarknad också får möjlighet att hitta ett riktigt jobb. Och om hur oerhört usla meriter Sverige har på detta område. Det räcker inte med vuxenutbildning för att skapa arbetstillfällen för alla nya invånare med bristande språkkunskaper och utbildning. Det har Sverige bevisat i år efter år, decennium efter decennium. Vi måste se verkligheten i vitögat. Men den så kallade arbetarrörelsen, och i synnerhet LO, blundar och sticker fingrarna i öronen. Och håller för näsan.
Som av en händelse så publicerade i går Arbetsmarknadsekonomiska rådet sina rekommendationer. Rådets ordförande, professor Lars Calmfors, förklarade för Ekot.
– Det kommer inte, enligt vår mening, att gå att klara sysselsättningsproblemen utan att acceptera större lönespridning. Det innebär att de höga svenska minimilönerna måste sänkas.
Utbildningssatsningar, anställningsstöd och rut-jobb är inte tillräckligt för att lågutbildade och nyanlända ska få arbete. Och det är inte bara invandrare som behöver förändrade förutsättningar för att få in en fot på arbetsmarknaden.
– De här jobben skulle kunna komma i fråga för alla nyinträdande på arbetsmarknaden som inte lyckas få något annat jobb. Det är inte avsett enbart för invandrare utan skulle också kunna gälla ungdomar..
Till skillnad från Liberalerna så är rådet och Lars Calmfors inte beredda att tillgripa lagstiftning för att få dessa nya arbetstillfällen till stånd:
– Det kan vara frestande att säga att arbetsmarknadens parter kommer ingen vart och då går man in med lagstiftning. Men om man tänker på längre sikt tror jag inte att det är ett bra system att regering och riksdag ska fastställa minimilöner, i ett annat läge kan det ge väldigt stora frestelser att höja minimilönerna.
Men samtidigt är läget sådant, sedan Sverige i fjol tagit emot ett rekordstort antal asylansökningar, att vi inte har råd att dra ut på tiden.
– Det är väldigt bråttom. Det är klart att det bästa vore om man kunde få till något i innevarande avtalsrörelse.
Utsikterna för detta är dock usla. LO reagerade i går enbart med organisationens förtvinade ryggmärg. Negativt och avvisande. LO är en klubb framförallt för dem som redan har ett jobb.
Det är synd. Verkligen synd. För de avtal som arbetsmarknadens parter skulle kunna ingå om lägre ingångslöner, behöver ju verkligen inte innebära att dessa jobb skulle bli en permanent låglönefälla. Avtalen kan utformas så att lönerna stiger med stigande yrkeserfarenhet och kompetens. Det arbetsmarknadens nykomlingar behöver är en möjlighet att bevisa sig och visa sig vara en tillgång för arbetsgivaren. De behöver en möjlighet att går från osäkert kort till medarbetare med förtroende. Den möjligheten måste vi kunna erbjuda dem, för deras skull och för allas vår skull.