Det finns ”Tre tydliga politiska block” hävdar Eva Bofride i gårdagens huvudledare i GT, med anledning av SVT:s partiledardebatt.
Jaså? Vilka då?
Jo, ”ett konservativt, ett liberalt och ett rödgrönt”, tycker Bofride, och frågar sig:
”Är det ens önskvärt att en borgerlig allians återuppstår?”
Önskvärt är det så klart. Men det är nog inte möjligt. Och det beror inte enbart på att Centerpartiet precis som Bofride nu envisas med att klumpa ihop sina gamla allianskamrater med Sverigedemokraterna, som en självförsvarsmekanism efter Januariöverenskommelsen (Jöken) med Socialdemokraterna och Miljöpartiet och brottet med M och KD.
Problemet inom den dåvarande alliansen fanns redan Jöken och innan valet. Det fanns ingen samsyn i migrationspolitiken. Och i denna intar Centerpartiet fortfarande en ytterkantsposition, som kommer till uttryck även i Eva Bofrides ledare, när hon framhåller migration som en förutsättning för välfärden.
Arbetskraftsinvandring av välutbildade som direkt får plats på arbetsmarknaden kan förbättra försörjningsläget i ett land. Ett stort inflöde av låg- och outbildade som måste försörjas under många år i ett utanförskap som dessutom kan gå i arv till nästa generation får däremot den rakt motsatta effekten. Sådan migration försämrar försörjningsläget och utgör en belastning för välfärdsstaten.
Om Centerpartiet inte ens kan acceptera denna enkla sanning, så blir det ju svårt att föra seriösa samtal om förutsättningarna för migrationspolitiken nu och i framtiden.
Om Centern har anspråk på att diktera migrationspolitiken, på samma sätt som i Jöken, så utesluter det enligt min mening en framtida borgerlig allians.
Vad har Bofride att säga om det lilla ”liberala blockets” nya samarbetspartners? Under partiledardebatten hade Isabella Lövin ”uppenbara problem” att stå upp överenskommelsen. Och:
”Stefan Löfven gjorde en slät figur och det märks att det för Socialdemokraterna är viktigast att sitta på makten, även om man får driva borgerlig politik.”
Hur borgerlig politiken är, det återstår att se när vi vet vad som verkligen genomförs. Men hur hållbart är en överenskommelse som de två partier som från regeringsställning ska genomföra den inte står för? Stefan Löfven gjorde sitt bästa i första maj-talet för att överhuvudtaget inte nämna överenskommelsen som Centern är så stolt över. Ger detta inga onda aningar? Alls?