Lärarförbundet publicerade i går sin årliga ranking av hur Sveriges kommuner sköter skolan. En ranking som får mig att tänka:
– Någon borde ranka Lärarförbundet.
Inom kategorin ”fackförbund för lärare” ligger Lärarförbundet definitivt sist.
Delvis baserar sig rankingen på relevanta fakta. Hur stor andel av eleverna i nian (vårterminen 2015) får godkänt i alla ämnen? Hur stor andel av dem som lämnar högstadiet fullföljer en gymnasieutbildning inom tre år? Hur väl klarar kommunen sig i dessa jämförelser, om man tar hänsyn till förutsättningarna som socioekonomiska faktorer? Hur stor andel av kommunen 20-åringar har grundläggande behörighet till högskolan? Vad är det genomsnittliga meritvärdet för dem som lämnar årskurs 9?
Dessa resultat borde väl egentligen säga det mesta om skolkommunen. Även om man kunde önska att rankingen kunde djupdyka ännu mer i utbildningens resultat för att se exempelvis hur bra skolan är på att stimulera talangerna eller att skola in elever med bristande språkkunskaper.
Men rankingen fokuserar istället på flera andra faktorer vars värde är dubiöst eller ovidkommande. Lärartäthet, exempelvis, bedöms vanligen av forskningen som mindre viktigt för utbildningens kvalitet. Men ”Lärartäthet” är vad Lärarförbundet rankar efter, kanske för att förbundet vill underlätta sin egen medlemsrekrytering.
Att Lärarförbundet vill ha en resonabel motpart är begripligt. Men är det lika begripligt att lokalavdelningarnas åsikter om kommunen som avtalspart är en viktig faktor när ”Årets skolkommun 2016” ska utses? Och är det överhuvudtaget rimligt att de kommuner rankas som sämst, där Lärarförbundets egen lokalavdelning inte ens orkat besvara enkäten?
I själva verket hyser jag stor sympati för den prioriteringen.
Men mest av allt stör jag mig på användningen av ”Resurser till undervisningen” som en faktor. Vad säger det egentligen om en kommun som har höga kostnader för skolan (exklusive lokaler)? Ska detta räknas kommunen tillgodo, även om det inte på något sätt avspeglar sig i utbildningen resultat?
Ta Gotland till exempel. Gotland rankas, liksom i fjol, som nummer ett av 290 kommuner i detta avseende. Inte en enda kommun har en dyrare skola än Gotland. Men samtidigt rankas Gotland i mittfältet när det gäller resultaten. Plats 104 när det gäller niornas meritvärde. Plats 115 för andelen elever med minst G i alla ämnen. Plats 123 för andelen med högskolebehörighet. Och plats 135 för andelen som fullbordar en gymnasieutbildning inom tre år efter högstadiet.
Gotlands rödgröna ledning har valt att ignorera förvaltningens och rektorernas egna önskemål om hur skolan borde organiseras. Man har inte bara sneglat på, utan fokuserat på, helt andra mål än god utbildning. Och nu har vi en dyr skolorganisation som presterar sisådär. Inte så illa, något bättre än medelkommunen, men inte alls i nivå med de resurser man satsar på skolan.